Självporträtt

Vaknar av solen sakta men säkert får metallen på rutan att ge ifrån sig små ljud, de ljuden är ett tecken, ett tecken på att sommaren är på väg. Jag hör små andetag, bredvid mig ligger en sommar, hon har sovit här i natt, hon orkade inte gå hem efter festen, det var mysigt. Jag gnuggar mig i ögonen, jag är trött men vill inte sova längre, dagen är för vacker för att kunna drömmas bort. När jag sätter ner första foten på golvet kommer ett lite burr ifrån mig, golvet är kallt, jag upptäcker snabbt att hon vaknar till bredvid mig, hon tar sin hand om min hals och försöker hålla mig kvar, och lyckas, hennes hand känns som en längtan man har legat inne med, som en varm sommar vind smeka ens ben när man ligger vid stranden, det kändes bra. Jag vänder mig om för att möta hennes blick, hon tittar ut genom fönstret, vi låter tystnaden tala. Nu börjar man höra hur fåglarna sjunger ut sina vackra vår visa, en lätt vind pust letar sig in genom den öppnade ventilations lucka med de små sprickor, vinden tar tag i hennes hår, det luktar vår. Hon kollar på klockan och upptäcker att den inte hunnit bli så mycket, men vi bestämmer oss att ta farväl ändå, hon tar sakta på sig sina kläder, och börjar gå mot dörren, hon vänder sig om och tar ett par raska steg emot mig och ger mig en puss på min panna, fortfarande har ingenting sagts, det är en lätt tystnad, men hon bryter tystnaden med att säga hejdå och säga; ”Jag hoppas att vi syns vid middagen”, jag bara nickar. Utanför rummet så är det tyst, ibland kan man höra lite fågel sång komma in, grannes klockradio går på, det gör mig ganska irriterad då han inte är hemma. Jag sträcker lite lätt på mig och bestämmer mig för att gå och tvätta mitt ansikte, vattnet är kallt men uppfriskande. Jag står ett tag framför spegeln och tittar på mig själv, mitt huvud står still, all tid har stannat, det är precis som om den har flytt från sig själv, jag sköljer ansiktet ännu en gång och låtas som att det är vatten från en sjö på sommaren, hela jag, ja hela min värld som jag känner den går och väntar på att sommaren ska komma. En kall vatten droppe flyr ner längs min arm och droppar på en bit papper på golvet och ger ifrån sig ett litet, väldigt litet duns. Min blick dras helt plötsligt från min lite smutsiga spegel till väggen, där kryper en myra, det verkar som om den också fick sån på mig för den verkar klättra fortare och fortare, jag beundrar myran ett tag, undrar om den också får en vår känsla? Väckarklockan får mig att slita min blick från myran, den gör mig nästan upprörd, jag står och svär för mig själv en stund och bestämmer mig ganska snabbt för att kanske gå ut och gå en sväng, det är ju vackert och underbart väder ute. Jag börjar dra på mig mina kläder då jag börjar tänka på gårdagen, det var ju en helt förträfflig fest vi hade, det var riktigt skoj. Undrar om något hände? Vem hångla med vem, eller ingen kanske gjorde der, vem vet, vem bryr sig.

Jag stegar sakta ut ur mitt hus och märker att det faktiskt blåser lite kallt, jag beslutar mig för att tå mig en extra tröja. Ett dödligt misstag höll på att hända, jag höll på att glömma mina cigaretter, jag tar upp en i ren ”glömskpanik” och tänder, gud vad skönt, detta är nästan det bästa jag vet, sol och inga moln på himlen, och en cigarett. Sakta men säkert börjar jag gå ner för backen mot skolan, jag ska gå kärlekens slinga och titta ner på alla människor där nere, de som ser ut som en myra, undrar om de också kommer gå fortare om de ser mig?

Nu står jag här och tittar ner, kommer att tänka på henne, vilket ger mig ett leende på mina läppar. Sätter i min hörlurar och går vidare, denna dag, vilken dag.

VN:F [1.9.11_1134]
3.3/5 (3 röster)
Självporträtt, 3.3 out of 5 based on 3 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.