Oscar

Nathalie tittade ut över havet från den lilla verandan. Hon tänkte, är det verkligen sista gången man kommer att få vara här ute? För några veckor sedan hade Nathalie och hennes arbetskamrat Cissi fått reda på av deras chef, Kerstin att resturangen skulle läggas ner på grund av att det fanns en köpare till hela ön! Kerstin som var i behov av pengar var tvungen att tacka Ja till erbjudandet. Dom kunde inte tro att det var sant när dom fick höra det. Så nu var det bara en sommar kvar, sedan skulle allt vara borta och hon och Cissi skulle få vara tvugna att söka jobb inne i stan igen.
`Nu sätter vi fart!´ Vrålar Kerstin ifrån köket. `Det finns fortfarande mycket att göra.´ `Ja kapten!´ Vrålar Nathalie och Cissi tillbaka.
Det är faktiskt ovanligt mycket folk den här sommaren, tänkte Nathalie. Tja, dom får passa på att komma nu innan vi stänger för gott. Tänkte hon med ett leende på läpparna. Men plötsligt blir hon helt stel i kroppen, helt plötsligt dök han upp! En blond och muskulös kille, med en solbränna som lös upp hela rummet när han gick in genom dörren.
`Hej, har ni något bord ledigt?´ Frågar han.
Nathalie bara stirrar, får inte fram ett ända ord. Han är det finaste hon någonsinn har sett.
Han ställer samma fråga igen med ett charmigt, busigt leende.
Hon känner då att tal- och rörelseförmågan kommer tillbaka och hon ler oskyldigt och lite generat tillbaka. `Den här vägen.´ Säger hon och går mot ett litet bord vid fönstret. Han sätter sig ner, tittar ut genom fönstret över havet och klipporna. `Det är otroligt vackert här.´ Säger han och ler till henne. Hon instämmer och tittar själv ut genom fönstret. Hon känner faktiskt lite sorg över att vara tvungen och lämna stället. Han tittar på henne och beställer en kopp kaffe. Han frågar henne lite försiktigt om hon hittar bra här bland öarna. Hon svarar. `Det kan man lugnt säga.´ Och ger honom ett stort leende. `Jag har jobbat här i tre år nu, så jag kan stället utantill.´ `Då undrar jag om du har några planer för ikväll, jag hade nämligen tänkt och segla ut bland öarna och äta middag men jag kan tyvär inte göra det om jag inte hittar och det är verkligen inte kul att behöva göra det själv.´ Han gav henne en hoppfull blick på ett lite charmigt sätt. Hon trodde inte sina öron när hon fick höra det. Mig, vill han gå ut med mig!? Tänkte hon. Hon tittade på honom och svarade, `Mer än gärna.´ `Bra då säger vi att jag hämtar upp dig nere vid bryggan där nere, vid sju tiden ikväll.´ Han pekade ut genom fönstret och ner på gästbryggan. `Blir det bra?´ Frågade han och log. `Det blir perfekt.´ `Hehe, jag heter förresten Oscar. Vad heter du? Frågade han med ett lätt skratt. `Jag heter Nathalie.´ Log hon. `Vi ses ikväll då Oscar.´ Sedan gick hon ut i köket för att berätta allt för Cissi. Hon blev jätte glad för Nathalies skull. Hon visste att det här skulle vara bra för henne, hon hade haft så mycket att göra på den sista tiden att hon inte hade hunnit göra i stort sätt någonting alls efter jobbpassen.
Efter stängningen rusade hon iväg till sitt och Cissis rum på övervåningen. Hon letade reda på en fin sommarklänning i garderoben, den var vit med en lätt urrigning och utskuren över ryggen. Hon visste att Oscar skulle älska den. Hon gick sedan och duschade. Sprayade på sig med den där goda parfymen hon hade köpt senast då hon hade varit inne i stan. Sminkade sig lite lätt och satte på sig klänningen. Sedan var klockan helt plötsligt sju.
När hon kom ner till bryggan var Oscar redan där. `Hjälp vad vacker du är!´ Han tittar på henne och ler. `Tack!´ Svarar hon glatt. Han hjälper henne ombord på segelbåten och kastar loss. `Vilken härlig båt du har Oscar. Är det din egen?´ `Nej, faktiskt inte. Det är min jobbar kompis båt, fick låna den.´ `Jasså, vad jobbar du med?´ `Jag jobbar som advokat.´ Han log mot henne. Hon log tillbaka. Advokat, tänkte hon. Trevligt.
De seglade iväg och lade ankare efter en timma mellan två öar. Sedan började han duka fram middagen. Han hade köpt skaldjur, Nathalies älsklings rätt. Det blir lätt det när man jobbar ute på öarna.
Nathalie blev helt till sig, kan man verkligen vara så perfekt, tänkte hon. De drack sedan några glas vin och pratade tills det började mörkna. Det var en otrolig mysig stämning. Plötsligt närmar sig Oscar henne. Hon känner sin pulsa öka. Gör han vad jag tror att han tänker göra, tänker hon spännt. Det gör han, han kysser henne och hon besvarar kyssen. Så sitter det ett tag i varandras famn och kysser varandra. Tillslut backar Oscar tillbaka och tar hennes hand. Han för med henne under däck, ner till sängen. Han lägger henne ner på rygg, sedan lägger han sig över henne. Han kysser henne. Sedan älskar de med varandra hela kvällen in på natten, gång på gång. Tillslut somnar de. Nathalie vaknar i Oscars famn. Hon kan fortfarande inte tro att det är sant. Oscar vaknar och kysser henne. Sedan åker de tillbaka till resturangen.
`Nathalie, jag måste åka tillbaka till stan nu.´ Säger han lite försiktigt till henne. `Okej.´ Svarar hon. `När kommer du tillbaka?´ `Jag vet inte om jag kommer att göra det, måste hem och jobba.´ Han tittar ner i marken, som om han skäms. `Nathalie känner skräcken i sig, vad fan är detta, ska han bara sticka nu, tänker hon. `Vad fan menar du!?´ skriker hon. `Vad det bara det du ville ha av mig!?´ `Han försäkrar att det inte är så, utan att han måste hem och jobba. Men hon lyssnar inte längre, hon går upp mot resturangen och upp till sitt rum där Cissi sitter. Hon ser att Nathalie är ledsen och får höra vad som har hänt. Skit i honom säger hon gång på gång. Han är inte värd dig ändå! Men Nathalie tänker på honom ändå, hon kan inte sluta. Han var så fin och perfekt, men ändå ett jävla svin.
Veckorna gick och hon hörde aldrig ifrån Oscar. Men så plötsligt en dag när hon serverade ett par vid ett av fönsterborden, så fick hon syn på Oscars segelbåt nere vid bryggan. Hon blev helt stel inom sig, hon ville inte träffa honom. Hon gick mot köket, men det var försent. Han hade sett henne och gick fram till henne. `Nathalie förlåt mig.´ viskar han till henne. `Jag har tänkt på dig hela tiden, du försvann aldrig ur mitt huvud, jag hoppas att du inte hatar mig?´ Nathalie bara tittar på honom, är det ett spel han spelar? Men han låter helt alvarlig och varför skulle han komma tillbaka, det tar faktiskt ett par timmar hit ifrån stan. `Snälla Nathalie, jag ber dig. Hata mig inte.´ `Jag hatar dig inte.´ säger Nathalie tyst. `Jag vet bara inte vad jag ska tro.´ `Jag förstår det, men jag vill ha dig tjejen!´ säger han och ler sådär som bara han kan. Hon kan inte längre hålla tillbaka sitt leende. Hon kastar sig i hans famn och då kysser han henne. `När du slutar här vill jag att du flyttar in hos mig inne i stan, resten fixar jag.´ Han ler. Hon ler.

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (1 röst)
Oscar, 4.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.