Novell

I rum nr 9 på den låstaste av de låsta avdelningarna bor Alice. Hennes rum är vitt och istället för gardiner i fönstren har hon galler. De är också vita.
Alice har alltid varit ljushyad men nu har hon mörklila ringar under de bruna ögonen som gör att hennes ansikte ser lika vitt ut som rummet hon bor i. Till och med läpparna har förlorat sin färg, så när som på en svagt grön rand.
Alice är 21 år gammal och diagnostiserad psykopat, en individ som uppvisar stöldbenägenhet, lögnaktighet, kraftigt missbruk, oförmågan att hantera tristess, grymhet, rymmningar hemifrån, lösaktighet och våldsamhet. Det mest utmärkande draget för alla psykopater är dock total brist på ånger.
Alice saknar samvete.
Hennes samvete är i utmärkt skick. Det är helt oanvänt. Ändå får hon ångestdämpande medeciner. Till vilken nytta då? Varje dag sparar hon de rosa och de blå tabletterna under tungan. Med dem mutar hon Linda, sin enda avdelningskamrat, så att hon ska låta henne vara i fred.
Linda har bara ett öga men med det ser hon allt, hon säger sig kunna se människors synder. Männsklighetens synder. Det är de som har drivit henne till vansinne.
Det andra ögat, det som borde ha suttit på högersidan, är borta, urgröpt. En kväll när Linda drev runt i skogen, hon bodde i en stuga mitt ute i ingenstans, mötte hon ett ensamt finger. Fingret tog sig obekymmrat framåt och Linda tänkte inte mycket på det. Fingret utgjorde till en början inget hot. Linda gick och fingret gick. Helt plötsligt kännde hon ett enormt hat från fingret. Det växte genast med flera meter.
Ett långt smalt spjut som egentligen var ett finger, ett pekfinger. Det gick till attack. Linda försökte förtvivlat greppa efter fingret medans det stack henne i ögat. Hennes vansinniga, stirrande, gåa öga. När hon äntligen fick ett bra grepp och drog ut fingret upptäckte hon att hennes högra öga stirrade blint på henne, det satt spettsatt på hennes egna pekfinger.
Efter den lilla incidenten har det blivit många timmar med dr.Ljung.
Alice pratar också med dr. Ljung, doktor Peter Ljung. Att påstå att hon pratar är kanske en överdrift men hon går i alla fall dit och rör på läpparna.Alice rycker till när hon hör det välbekanta skramlet från en nyckelknippa. Sköterskan Malin kommer in.
-Dr.Ljung väntar.
Alice dimper ner på samma fåtölj som vanligt, den närmast fönstret. Har man en gång valt en fåtölj väljer man alltid den.
Dr Peter Ljung, hemma när han älskar med sin fru föredrar han att kalla sig ”herr doktor”, är utrustad med penna, block och ett paket lambi näsdukar på bordet mellan dem.
-Nå Alice, hur har du haft det idag?
-Bra.
Dr Ljung väntar som vanligt på att hon ska öppna sig, äntligen ge med sig och berätta om sina känslor. Eller ge åtminstonde en detalj. Men inget kommer.
-Det var skönt att höra att du har det bra, jag menar det låter ju i alla fall bra. Jag är nyfiken på dig och vad du gör här på dagarna, dina tankar och så vidare. Kan du inte berätta vad du åt till frukost till exempel?
-Två bananer.
-Mmhmm…., jag förstår, kommer du ihåg det vi pratade om igår? Du fick faktist en liten läxa.
-Ja. Jag skulle tänka på vad som händer när jag har tråkigt och hur jag kan hantera att ha tråkigt på ett bättre sätt.
-Och?, Ett förväntansfullt flin sprider sig över dr Ljungs ansikte. Kanske, kanske har hans patient gjort ett litet framsteg.
-När jag har tråkigt vill jag käka syra, döda någon, promenera runt naken. Vad som helst för att få en kick.
-Skulle du kunna göra någonting annat, mindre dramatiskt och farligt istället?
-Jag skulle kunna göra som Linda, stoppa ett finger i ögat!

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (1 röst)
Novell, 5.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.