Ett oväntat möte

- Haru en slant över till en gammal uteliggare? Jag tittar förvånat upp och ser en smutsig man stå framför mig. Han är i 50-års ålder, rödflammig i ansiktet med urgröpta kinder. Under en stickad grå mössa sticker små toviga tofsar ut. Han luktar smuts och gammal öl och jag rycker instinktivt till och mumlar fram ett tyvärr. Jag försöker titta bort men när mannens ögon möter mina överraskas jag av den ljusa, klarblåa färgen. Han ler lite ursäktande och är precis på väg bort när jag utan att tänka sträcker ut handen på hans arm och frågar; – Vill du inte sätta dig ner och prata? Han tittar på mig med en frågande blick och jag blir rädd för att han ska nobba mitt erbjudande, men sen spricker ansiktet upp i ett leende och han slår sig ner mittemot mig.
- Jasså du. Ja det var längesedan någon frågade mig om en pratstund, skrattar han förläget.

Vi sitter på pendeltåget från Stockholm på väg ner mot Nynäshamn. Det är sent och vagnen är nästan tom på folk. Utanför faller snön sakta och den isande februarikylan gör att man tvingas sitta med kragen på jackan högt uppdragen för att inte frysa. Det är nästan kolsvart och det enda man ser är sin egen spegelbild när man försöker titta ut. Mannen framför är mig är iklädd en sliten röd/svartrutig skogshuggarjacka och urtvättade gröna byxor, men trots kylan har han bara gymnastikskor. I lysrörens trötta, gulaktigt sken ger han mig ett väldigt surrealistiskt intryck mot kontrasten av mina nya skinnstövlar och tjocka dunjacka.

- Brukar du ofta gå runt och tigga såhär, hasplar jag ur mig för att bryta tystnaden, men inser samtidigt att det är en dumt formulerad fråga.
Han stryker med handen över den ojämna gråspräckliga skäggstubben och jag ser i hans ögon att han känner sig lika obekväm med frågan som jag.
- Ja, det händer väl, säger han efter en stund, men det är sällan man får napp. På tågen är folk om möjligt ännu snålare än annars, men när det är så här kallt ute har man inte mycket till val. Jag nickar förstående och känner mig full av empati. Jag studerar hans rynkiga händer med nerbitna naglar som är så ingrodda med smuts att dom nästan är svarta.
- Det har inte alltid varit så här, säger han plötsligt och ser på mig allvarligt. Det är ingenting jag har valt att vara här idag, stryka runt och böna och be för en liten slant att köpa käk för. Han tittar lurigt på mig, lutar sig tillbaka, och tittar drömmande ut genom fönstret. Han harklar sig och börjar sin berättelse.
- En gång var jag som du, ung och vacker med lysande framtidsplaner. Jag ville se världen, göra något annorlunda och så jag hamnade som maskintekniker på en lastbåt. Vi skeppade alla möjliga grejer, mest maskindelar och bilar från alla världens hörn. Indien, Amerika, Singapore och Kina. Vilket liv! Vi slet hårt men när vi låg i hamn blev det vilt festande. En ny flicka på varje ställe. Men den riktiga kärleken mötte jag i Australien. Hon hette Jane och jobbade på den lokala puben i Brisbane. Kurvig, eldigt rött hår och med ett underbart leende. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag lovade att jag skulle komma tillbaka så fort vi hade lämnat av lasten i Amerika.

Han ser förläget ner på sina händer. Men när jag väl kom tillbaka, hade hon redan för länge sedan gift sig med en annan. Med krossat hjärta och utan varken drömmar eller hopp for jag tillbaka hem. Väl hemma insåg jag plötsligt hur länge jag hade varit borta. Ingen av mina föräldrar var längre vid liv och jag hade varken syskon eller annan släkt. Och vänner hade jag aldrig skaffat. Det fanns ingen som behövde mig, ingen som ville ha mig.

Det blir en lång tystnad, men jag märker att han inte tar någon notis. I hans frånvarande ögon kan jag se hur han spelar upp sitt liv i minnet.
Jag tittar upp och märker att tåget har stannat vid min station. Jag får bråttom på med jackan och hinner ut genom dörrarna precis innan dom stängs. Väl ute på perrongen kommer jag på att jag inte tagit farväl av den gamle mannen, men när jag vänder mig har tåget redan hunnit åka iväg och ser hur det försvinner långt borta.

VN:F [1.9.11_1134]
3.6/5 (16 röster)
Ett oväntat möte, 3.6 out of 5 based on 16 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.