Den lyckosamme soldaten

Det var en gång en soldat, som var på väg hem efter en vakttjänstgöring på slottet. För att komma hem till sin gamla mor – soldaten bodde fortfarande hemma hos henne -, behövde han gå genom en stor, mörk skog. Där han gick vägen fram, mitt inne i skogen, mötte han en gammal, gammal gumma. Den gamla gumman kånkade pustande och stönande på en säck. Soldaten stannade och frågade gumman om hon ville ha hjälp att bära hem säcken.
-Ja, du ser ut att vara stark, så har du inte bråttom, och ingenstans att gå, så kan du nog få hjälpa mig, svarade gumman, ta säcken nu, så visar jag vägen. Gumman gav soldaten säcken och började gå. När de gått ett stycke svängde hon av på en liten stig. Efter att ha vandrat ytterligare en stund, som kändes väldigt lång, svängde den annars raka vägen äntligen, och när de gått runt kröken uppenbarade sig en liten grå stuga. På långt håll såg stugan ut att vara väldigt gammal och sliten, men när de kom närmare såg soldaten att den var mycket välvårdad, och inte alls luggsliten. När de var ända framme visade gumman var soldaten skulle sälla säcken, sen bjöd hon in honom på kaffe, som tack för hjälpen. När de druckit upp kaffet frågade soldaten om det var något annat gumman behövde hjälp med.
-Åja, sade gumman då, nog skulle det vara skönt att få veden inburen, så om du inte har något annat att göra är jag bara tacksam.
-Mor vet inte när jag kommer hem, så nog har jag tid att hjälpa till.
-Veden är upphuggen i en liten glänta några minuter österut härifrån. Ta den här korgen och fyll den med så många vedträn det får plats, så bjuder jag på soppa när du är tillbaka.
Soldaten gick och hämtade veden och när han kom tillbaka fick han den utlovade soppan. När de ätit färdigt tänkte soldaten att det kanske var mer gumman behövde hjälp med, så han frågade: -Är det något mer jag kan hjälpa till med, som tack för soppan? -Ja, jo, vatten skulle behövas, så har du fortfarande tid, kan du ta de här hinkarna och ta lagom mycket vatten ur en bäck några minuter västerut härifrån.
Solen höll på att gå ner, så soldaten skyndade sig att fylla hinkarna med det klara kalla vattnet. När han kom till skogsbrynet nära stugan var det inte stugan, utan ett slott han såg. Utanför slottet stod den vackraste prinsessa han någonsin sett! När prinsessan såg soldatens förvånade min sade hon: -Det är jag, den gamla gumman! Jag blev förvandlad av en elak häxa, och skulle aldrig få bli mig själv igen, om inte en man självmant hjälpte mig med tre ting. Som tack för att du löste förtrollningen ska du få gifta dig med mig. Bröllopet varade i sju dagar och lika många nätter, och efter den dagen levde de lyckliga i alla sina dagar, ända tills deras dotter blev bortrövad, men det är en helt annan historia.

VN:F [1.9.11_1134]
2.8/5 (6 röster)
Den lyckosamme soldaten, 2.8 out of 5 based on 6 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.