Personporträtt

Hon har i hela sitt liv bott i rött hus i Oskarshamn med sin familj och sina två hundar. Men dagen kom då hon skulle välja vilket gymnasium hon skulle gå och många funderingar kom, vad skulle det bli av henne och vad ville hon egentligen?
Själv så tyckte jag inte det var så svårt det där med gymnasievalet, jag har alltid älskat att idrotta, ända sen liten har jag tyckt att det var bland det bästa som finns. Sen såg jag det, John Bauer Idrott & Hälsa. Jag fastnade direkt. Tur var väl det annars hade jag aldrig lärt känna Linnéa.

Jag sitter på ett café under tiden Linnéa är inne och köper ett paket till sin pojkvän som fyller år i helgen. Han är ett år yngre än linnéa men åldern spelar ju ingen roll så länge man är kär. Jag själv passar på att köpa en varm choklad till oss båda. Vädret är lite ruskigt och det duggar lite, och vad passar då bättre? Jag kurar upp mig i en fåtölj och lägger händerna om koppen. Chokladmjölken värmer verkligen upp efter en bit i regnet. Linnéa kommer in och är verkligen blöt. Hon fick ett stort leende på läpparna då hon såg chokladen. ”Å gud vad gott, är det första hon utbrister.” Hon säter sig i fåtöljen mittemot mig och verkligen pustar ut. ”Sandra du förstår inte vilken fin tröja jag hittade till Sebastian den är som handen i påsen!” Jag ler emot henne när hon tar upp tröjan, den var randig, verkligen jätte fin!

Jag tittar på Linnéa, hon ser alltid så glad ut, fastän jag vet att hon verkligen längtar hem. Hon bor just nu i en lägenhet i stadsdelen Torpa. Det är en relativt ny lägenhet som byggdes förra året. Jag har inte varit där ännu men jag kan tänka mig att den är väldigt fin. Jag förstår henne att hon känner sig ensam, jag hade inte heller tyckt att det skulle vara så kul att komma hem efter skolan och bara ha en tv (för hennes Internet fungerar nämligen inte) och bara sitta där och liksom bara längta efter sin pojkvän och sina föräldrar. Jag personligen tänker inte så mycket på vad mina föräldrar verkligen betyder, dem bara finns där liksom. Det är alltid någon som går kring hemma, man känner sig aldrig ensam. Jag hade nog känt så som Linnéa känner, hemlängtan.

Linnéa gjorde ett lite misstag när hon skulle välja gymnasium. Hon hittade John Bauer här i Jönköping och fann det väldigt intressant men hon missade att det fanns bara några mil hemifrån, i Kalmar. Hon fixade en bostad och sökte till gymnasiet. Då hade hon ännu inte träffat sin pojkvän Sebastian. Det kanske är en av hakarna idag, att hon träffade honom menar jag. Det där med kärleken är en lite klurig del. Men som de säger, Kärleken är stark! Jag vet att linnéa just nu nästan gör vad som helst för att komma hem. Hon tror att det inte kommer ske förens vi ska börja 2:an. Men bara hon är lycklig så är jag det med!

- Du, säger hon plötsligt. Vad tror du om att skaffa en hamster?
Jag blev lite chokad med förstod vad hon tänkte på, sällskap.
- Ja du, jag vet inte riktigt. Det kostar ju en hel del att ta hand om, och dem kan bitas.
- Jo det är sant, säger hon och tar en klunk av chokladen.
Hon berättar att hon hemma har två hundar, Molly & Cita.

Regnet droppar fortfarande utanför, men det skadar inte oss så mycket. Man hör ett svagt ljud av lugn musik i högtalarna på caféet samtidigt som man hör regnet emot rutorna.
Linnéa börjar pilla på ett hjärta som hänger runt hennes hals. Det är ifrån Sebastian. Jag ler, hon ler ännu större.

Linnéa avbryter lugnet med att berätta lite om sitt liv innan hon kom till Jönköping.
”Haha lyssna på detta, säger hon. När jag var liten så ville jag bli Veterinär men så berättade min syster att man var tvungen att pilla i kossornas rumpa.” Båda börjar skratta en aning. ”Fast då ändrade jag mig ganska så snabbt. Nu vill jag istället bli sjukgymnast. Jag vill kunna hjälpa människor och vara betydelsefull del i deras liv. Det var därför jag valde den linjen jag valde. Fast det av ju för idrotten också såklart.”
Linnéa spelar fotboll. Hemma i Oskarshamn så spelade hon i Rödsle BK men nu har hon ju kommit hit och här så spelar hon i Mariebo. Fast hon har bara tränat där en träning ännu. Hon berättar lite om att hon spelade rugby och hon förklarar lite regler och sådant jag inte visste om rugby. Det är ju inte en så vanlig sport. Sen berättar hon om den gången hon varit utomlands och gått den vägen Jesus en gång gick med ett kors på ryggen. Vi skrattar en hel del och har väldigt trevligt. Kopparna med chokladen tar slut men vi har ingen lust att gå hem i regnet så vi köper mera choklad.

- Tycker du att det är jobbigt att försörja sig? Frågar jag.
- Nja, det är mycket att tänka på. Det är ju inte riktigt som hemma. Man måste verkligen hushålla med sina pengar. Men det är jag är ju en kunskap rikare. En kopp med choklad hit eller dit gör inte så mycket säger hon och skrattar till.
Jag kunde inte mer än att instämma och le.

I mina ögon så är Linnéa en väldigt snäll, otroligt söt och givmild person som njuter av livet. Hon kanske oroar sig lite mycket om vad andra tycker och tänker. Men om hon bara visste hur bra hon egentligen är. Hon är en jätte härlig person som är lätt att umgås med. Det viktigaste i hennes liv är helt klart hennes pojkvän Sebastian, familjen och hennes vänner. Oskarshamn betyder också mycket för henne. Det är enligt henne en stad som är lugn och alla känner alla. Här i Jönköping kanske det inte är riktigt så.

Det slutade att regna och man började se människor promenera utanför fönstret. Vi drack upp vår chokladmjölk och började göra oss färdiga för att gå, även att vi helst av allt skulle vilja sitta här hur länge som helst. Men, det är ju faktiskt en dag i morgon också.

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (1 röst)
Personporträtt, 5.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.