Novell

Äntligen hörde William och Jack andra röster än sina egna. Dom hade ridit i den tjocka skogen i snart tre dagar. Dom hörde fågelkvitter, barn som skrattade och andra läten som var trevliga i deras öron. Annars hade det varit tyst och mörkt, utan Jacks geografiska erfarenheter hade dom aldrig hittat i den här tysta mörka skogen som bara var gjord för att lura bort människor som aldrig kom tillbaka. Det hade varit någon fågel någon gång med sin mörka röst som flög över den för att visa att dom inte var helt från samhället. Det var bara varit deras egna röster och sånger som hade roat dem under vägen hit.
När dom kom fram till träbron som skulle vara som en port till byn Sindua som dom skulle till. Dom var här för att hämta en pojke som dom visste var speciell och dom behövde hans hjälp. Han var ute och lekte som alla andra barnen och var lik dem fysiskt men i hans tankar fundera han om helt andra saker som stora drakar, jättar och magi. Om allt det där hade hans farfar berättat för honom. En dag ville han ut på äventyr, han ville att allt skulle bli sant som hans farfar berättade för honom. Det visste hans farfar at det så skulle det bli. Han visste inte det men han hade en känsla som gjorde det så starkt att han nästan var säker på det.
William och Jack red framåt och kom in på den största gatan i byn. Den ledde fram till den stora byggnaden med glitterutsmyckta torn, porten var av fint ek och framför den stod det två stycken vakter som dom inte förstod varför dom fanns där för allt var så lugnt här och det verkade inte finnas nå som skulle vilja något ont här i byn.
- Vi vill tala med byherren, sa William med sin grova röst.
- Vad är erat ärende, svarade en av vakterna fort som om han redan visste vad gästerna ville.
- Vi måste tala med han fortast möjligt, det är viktigt, sa Jack som nu hade blivit lite irriterad över saken.
Vakten som talade gjorde ett tecken åt den andra som smög in genom porten. När dom stod här och väntade på att han skulle återvända så la dom märke till hur fint husen var byggda här i byn. Det var inte som i alla andra ställen där husen var gjorda av lera och trä. Dom var ju gjorda av lera och trä här också men det var något speciellt. Dom var fina från grunden till dom översta halmtopparna som taket var gjort av. Dom flesta husen var målade med ljusgul färg och knutarna och dörrarna var målade i brunt. Det var inte bara husen som var fina, det fanns vackra buskar och träd lite här och var som var så fint klippta som om det hade stått någon här alldeles innan dom kom och varit här och klippt till dom. När dom stod där och beundrade den vackra byn så kom vakten tillbaka.
- Varsågod och stig på.
Jack och William var tacksamma över att det inte blev några diskussioner om saken.
Efter första steget in så blev dom helt förskräckta. Det var vackra tavlor på väggarna, fin röd matta låg på golvet och det stod blommor som var nyplockade och gjorde att rummet doftade gott. Dom gick framåt efter vakten som ledde dem genom den lilla hallen. Den ledde till en stor hall som var mycket finare än den första fast dom trodde inte att det inte kunde bli det. Det fanns många dörrar, varenda en var utsmyckat med ädelstenar. Rakt framför dem stod det en dörr som var finare än dom andra. Vakten gick in i dörren två dörrar till vänster om den. Jack och William följde flitigt efter. Där inne fanns det många stolar och dom förstog snart att det var väntrummet.
- Varsågod och sitt, sa vakten och lämnade rummet med snabba kliv igen.
William tänkte på att den här vakten var mycket trevligare än den som hade pratat med dom vid ingången. Dom hörde röster från någon av dörrarna till rummet. Det fanns två andra dörrar, båda var vid andra ändan av rummet. Den ena på väggen till vänster och den andra mitt emot dem. När dom satt när och väntade på att dom skulle få prata med byherren så började Jack vissla på en sång som William hade hört alldeles för många gånger på resan hit genom den tjocka skogen.
Efter ett tag så kom han som dom hade väntat på i snart 30 minuter. Jack slutade plötsligt med sin sång som han hade visslat om och om igen.
- Välkomna ska ni vara mina herrar, jag heter Cambell Draylord, ni ville mig något? Jack ställde sig upp och presenterade sig och detsamma gjorde William.
- Vi är här för att hämta en pojke vid namnet Robin som måste hjälpa oss med ett problem, sa William.
- Vad är erat problem då, den stackar pojken kan nog inte hjälpa er. Han är jämt i sina egna tankar och är hans farfar bara talar strunt till honom, hur vet ni föresten vägen hit, det är bara våra närmaste som klara av vägen utan att tappa bort sig själv.
- Jag tror vi måste ta det här från början, säger Jack snabbt och suckar. Vi var ute på resande fot och letade efter lite äventyr. En dag när vi kom till ett hus som var ute vid stora fält och tänkte om fråga om vi fick låna plats vid djuren i stallet över natten men så hittade vi inte någon i huset. Efter ett litet tag så hörde vi en man skrika på hjälp så vi sprang fort åt det hållet som ropen kom ifrån. När vi skyndade oss fram så var jag nära på drabbas av det samma som den stackars bonden hade lyckats med. Det var ett stort hål i marken och det var kolsvart nere där. Han hade ramlat ner när han hade plöjt åkern. Hästen klarade sig och sprang iväg. Vi pratade med honom och efter ett tag så sa han att det var en gång där nere som han hade känt sig fram i och kommit till en ståldörr som han förstod var precis under hans hus. Vi ville inte gå så nära eftersom jag redan var genom med foten genom marken och som tur var inte ramlade ner. Då sa bonden att vi skulle gå till hans hus och leta efter dörren. Han hade inte bott där länge eftersom han hade varit hemlös och varit hemskt glad över att han hittat ett hem. När vi gick till huset och ner till källaren, eftersom vi trodde att dörren skulle vara där nere så hittade vi en gammal dörr som nästa var dold av jord och damm. Bakom den fanns det en karta till den här byn Sindua och en stor dörr som var gjord av guld och gick inte att röra för den var så tjock. När vi letat genom stället så hittade vi en plats för en hand som var stor nog till ett barn. Efter att vi förklarat allt det där för bonden så sa han att eftersom han hade varit hemlös och jobbat och varit på många värdshus i städer så hade han hört talas om en dörr av guld och en karta som pojke vid namnet Robin skulle öppna dörren och var barn för en generation som är känd på hela kontinenten. Efter ett tag så tog vi tag i saken och skaffade lite information om saken. Det fanns en pojke här som heter Robin. Så undrar vi om vi skulle kunna ta med han och rädda den stackar mannen ur gropen.
Jack var helt slut. Så mycket hade han inte sagt på flera dagar.
- Varför skulle ni vilja hjälpa honom, en stackars bonde, sa Cambell.
- Joo… det var så att han berättade om en skatt som fanns i gropen och för att bevisa det så kastade han upp lite av den, sa William tyst och la fram myntet som han hade fångat när den flög ut ur gropen.
Cambell granskade, bet och bröt på myntet innan han sa: Den här är värd mycket och mer måste det finnas i gropen. Ni får ta med er pojken om byn får en femtedel av skatten och ni kan handskas med Robin, för han har inte mött på någon utifrån byn. Ni måste också få godkännelse av hans farfar att ni får ta med pojken.
- Det ska vi göra, sa William. Men kan ni visa oss vart dom bor för att vi är inte så bekanta här i byn.
- Ja, jag ska skicka med er en vakt som visar er vägen och så gick ställde han sig upp. Jag ska hämta en vakt så vänta här. Vi syns sen igen när ni kommer tillbaka och kom ihåg en femtedel nu, det var det sista som han sa innan han lämnade rummet.
Jack och William satt där och väntade på en vakt som kom ganska fort. Vakten visste vad han skulle göra så han hälsade och började gå utåt samma väg som dom kom.
När dom gick där i staden så fick dom många blickar efter sig. Det var män och kvinnor som var ute och arbetade, barn som lekte och gamla människor som bara var ute för att få se den vackra solen genom trädens toppar.
Efter att dom hade gått fem minuter så kom dom fram till ett hus som var lika vackert som alla andra.
- Det är här dom bor, sa vakten, nu måste jag lämna er för jag har andra ärenden att göra, sa han och började gå tillbaka med snabba kliv.
Jack knackade på dörren. Det var en gammal man som kom och öppnade.
- Hej, skulle vi kunna prata ett tag med er, sa Jack.
- Javisst, sa gamlingen. Kom in, kom in.
Jack klev in i husen och William därefter. Dom talade om för gamlingen precis samma sak som dom sa till Cambell. Han tyckte som det var en vanlig sak som kan hända vem som helst. Han verkade veta att det skulle bli så här.
- Robin är inte hemma just nu, han skulle gå ut på ett ärende åt mig men ni kan vänta här. Får man bjuda på lite te?
- Nej tack det är bra, vi kan bara vänta, sa William.
- Jag ska i alla fall ha lite sa gamlingen och gick till ett annat rum där det kom ut goda dofter efter att han glimtade upp dörren lite.
När Jack och William satt och väntade och kände dom goda dofterna slogs dörren upp och in kom pojken som alla förstod var Robin med en påse i handen som var fylld av något. Han gick förbi gästerna som om han inte hade sett dem och försvann in i dörren som farfadern hade gått in i.
- Här är nötterna jag skulle hämta åt dig farfar, vilka är det där ute, hörde man pojken säga.
Jack och William satt där ute och hörde på hur en farfar berättar för sin sonson att han ska ut på äventyr med män som han aldrig har sett förut. Som dom inte trodde var att Robin vart glad och började rafsa i saker som om det hade blivit storstädning helt plötsligt i köket.
Sen vart det tyst och plötsligt hoppade det fram en pojke med träsköld på ryggen och träsvärd i handen.
- Jag är klar för att åka, sa han och började gå mot ytterdörren.
- Ja, vi kommer väl tillbaka efter några dagar sa William och sa hejdå till farfadern samtidigt som Jack gjorde det direkt efter.
När dom gick ut ur byn så tittade Robin bara framåt. Han satt bakom William på hästen. Jack och William berättade för Robin om äventyr som dom hade varit med om. I och för sig har det inte varit några stora men Robin tyckte ändå det var kul. Robin pratade om berättelser som hans farfar hade berättat till honom och efter ett tag så vart dom ganska bra vänner och tiden gick fort så nu var dom ute ur den tjocka skogen som inte kändes så hemsk längre.
När dom svängde av mot öster så beräknade att dom skulle vara framme vid bonden nästa dag vid middagstid. Robin hade aldrig varit utanför skogen så han hade inte tråkigt. Han tittade runt sig och blev imponerad av varje ny grej som han såg.
När det vart kväll så gjorde dom upp eld som varje kväll före, och efter ett tag så somnade dom in så det blev morgon igen. Efter en liten frukost så satte dom fart igen mot deras mål. Vädret hade varit fint hela tiden som tur var. Solen lyste starkt och tog bort kylan som natten hade tagit fram.
Efter några timmars ridning så kom dom äntligen fram till bonden. Jack gick fram och pratade med honom. Det var tur att dom kom ihåg att kasta ner mat åt honom vid förra gången dom var här annars hade det inte varit så mycket kvar av stackarn nu.
Efter en litet pratstund så sa dom åt bonden att gå till dörren som han hade hittat i slutet av grottan. Samtidigt som bonden tog sig fram i mörkret gick Jack, William och Robin till gulddörren som fanns i källaren av huset. Dom sa åt Robin att sätta sin hand på avtrycket efter ett barns hand. Den passade som väntat. Plötsligt så började det mullra och dörren av guld började glida upp. Det var många facklor som tändes en efter en i grottan och längre bort såg dom bonden för första gången som kröp fram i sina slitna kläder. Dom såg också högar av glänsande föremål som guld och ädelstenar.
- Tack för att ni räddade mig, ni kan få de här värdefulla sakerna som tack. Vad ska jag, en stackars nyinflyttad man med det till, jag gör allt för er, sa han och efter det så gick han fram till alla och kramade om dem.
Efter det så stannade dom kvar hemma hos bonden några dagar och lämnade honom sedan. Dom tyckte att han var lite konstig. Dom tog med sig värdesakerna men inte allt. Dom lämnade lite till honom så han kunde komma igång med sina marker och köpa lite verktyg till gården. Sedan tog Jack och William lite av guldet men resten av sakerna lämnade dom allt till byn, och likaså Robin. Han ville följa med Jack och William på mer äventyr. Men det är säkert att han kommer uppleva många mer äventyr och att dom säkert möts igen.

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.