Mord på svarta klackar

Han slog upp dörren till sin lägenhet och tryckte hårt på strömbrytaren. När lampan inte tändes blev han sur. Han slängde väskan och kavajen i en hög på golvet.
”Är du hemma? Åh.. Din satans kärring kan du inte ens hålla koll på huset!” Han hoppar plötsligt till när han får syn på en skugga som stod lutad mot vägen i andra änden av rummet.
”Är det du Elizabeth?”
”Önskade det va?” Svarade rösten i andra änden av rummet. En kniv kom surrande igenom luften och pickade mannen under hans högra öga. Mannen stapplar bakåt och faller. Den skuggade personen går igenom rummet och ställer sig över honom. Ännu en kniv kastas och träffar under det andra ögat. Blodet sipprade ner för kinderna.
”Jag saknade dig vid middagen.” Mördaren tar ut knivarna och torkar av dem på den dödes skjorta innan den lämnar rummet.Kommissarie Harris går upp för de rangliga trapporna till det unkna hyreshuset. När han slår upp dörren till lägenheten så möter han en skara äldre polismäns blickar. De tittar nonchalant bort. Kommissarien är fullt medveten om att de inte gillar att han är så ung i branschen även om de är medvetna om att han är bäst. Det är väl antagligen det som stör dem.
Han kliver in i rummet och märker direkt att det här rummet behöver en renovering.
På golvet en bit ifrån dörren ligger en ung muskelös man med två knivjack under ögonen. Blodet hade runnit som en flod med tårar ner för kinderna under de fortfarande förfärat utspärrad ögonen. Kommissarien böjde sig ner över kroppen och granskar den noggrant.
”Nå, vad säjer ni?” En av de gråhåriga poliserna ställer sig skeptiskt bredvid honom.
”Det är skickligt som fan, det verkar som om såren är minst tio centimeter djupa och det konstiga är att det bara har blivit ett enda rakt sår, så knivarna måste ha blivit kastade på minst fem meters avstånd. I alla fall en av dem. Ungefär i den här änden av rummet.” Kommissarien ställde sig i andra änden av rummet och betraktade mannen ifrån det hållet av rummet. ”Jäkligt bra! Vem var det som hittade honom?”
”Hans fru, hon jobbade nattskift och kom hem och hittade honom död här på morgonen. Hon är för tillfället i ett chocktillstånd på sjukhuset. Grannen berättade att han hade sett två män gå fram till dörren igår kväll, men att de hade vänt när de märkte att han inte var hemma. Sen så hade han sett offret gå hem med en svarthårig kvinnan för några dagar sedan.”
”Så, då har vi några misstänkta, ta reda på vilka de två männen är och vem den mörkhåriga kvinnan är. Jag skulle vilja ha dem på mitt förhörskontor så fort som det går. Kontakta mig när frun kan tala med mig och beskriva allt.” Kommissarien tittade efter polisen som hastigt lämnade rummet. Han drog sedan på sig ett par handskar och började söka igenom kroppen efter ledtrådar av något slag.
Han fiskade upp en plånbok ur en av offrets fickor. Han tittade noggrant på körkortet innan han fortsatte att söka igenom plånboken efter några fotografier. Han plockade fram ett foto på en glatt leende blond kvinna. Det måste vara hans fru Elizabeth.
”Så, vem har du retat så mycket att den tar livet av dig Eric.” Han tittade ner på den döda mannen som stirrade tillbaka. ”Det var inte precis att jag väntade mig ett svar men det skulle vara trevligt att åtminstone få en reaktion.”
Två män öppnade dörren. En av dem var hans kollega James och den andre var mannen som skulle föra bort kroppen. James tittade ner på kroppen och grimaserade.
”Nå, vad har vi här Harris. Vad har hänt, tog han ett av dina skosnören?”
”Inte precis, jag tror att Eric har lyckats reta fel person. Ett proffs, som har kastat två stycken tvåeggsslipade knivar på minst fem meters avstånd och träffat precis under ögonen i en vågrät linje. Jag vet hur det gick till men inte hur i helvetet han lyckades med det.
”Fem meter, jäklar. Han lekte säkert med maten när han var liten! Vilka är de misstänkta?”
”Två män som sågs samma kväll som offret blev mördad, frun så klart och en svarthårig kvinna som grannen såg några dagar innan och grannen.”
”Okej. Jag tar och letar reda på de där två männen och grannen om du tar de andra två.”
”Visst!” Telefonen i kommissarie Harris ficka ringde och han plockade upp den snabbt. ”Kommissarie Harris. Åh, så bra. Skicka informationen till James. Bra, så ni har hittat henne. När kan jag träffa offrets fru? Bra då säjer vi så, hej då.”
”Nå, vad sa han?” James slet blicken ifrån mannen på golvet.
”De har hittat en av männen och den mörhåriga kvinnan!”
”Bra, då åker vi. De ska komma fem polismän som ska leta efter mer information.”
De två kommissarierna lämnade mordplatsen.

Kommissarie Harris satt vid ett bord i mitten av det tomma gråa rummet. En hård knackning på dörren väckte honom ur sina funderingar. Dörren öppnades och en svarthårig kvinna i tjugoårsåldern klev in i rummet. Hennes ögon var mörka och hennes läppar var blodröda. Kvinnan stängde dörren och rättade till sin strikta kostym. Hon strök till den korta svarta kjolen innan hon satte sig på stolen och lade upp sina tio centimeter höga klackar på bordet och betraktade kommissarien skeptiskt.
”Ni är förstår miss Denvars!”
”Ja, vad hade ni förväntat er?” Hon höjde på sina hårt linjerade ögonbryn. Hon var en riktig skönhet och det var hon fullt medveten om.
”Vad är hela ert namn?”
”Claire Erika Denvars.” Hon började betrakta sina perfekt målade naglar.
”Ni har förstårs hört talas om mordet på Eric Charles och eftersom grannen såg er tillsammans med honom för några dagar sedan så var vi tvungna att ta in er och förhöra er.” Miss Denvars tittade förväntansfullt på honom.
”Jag ska komma till sak. Vad hade ni för förhållande till offret, Eric Charles.”
”Jag kände honom!”
”Kände?”
”Ja, som du nog vet så är han död nu!”
”Ja… Jo det är klart. Hur kände ni honom?”
”Vi arbetade tillsammans.” Hon uttryckte ordet arbetade tydligt så att kommissarien skulle hänga med, detta irriterade honom men han kunde inte göra så mycket åt saken.
Miss Denvars plockade fram en cigarett och tände den och tog några eleganta bloss.
”Så ni arbetade tillsammans, vad gjorde ni borta hos honom och när var ni där?” Harris försökte ignorera röken som låg som ett lager runt honom och distraherade.
”Det var på onsdagen och jag skulle lämna några papper om reparationer som behövde göras på huvuddatorn, sen så skulle jag också hjälpa honom att installera ett program.” Hon andades ut ett moln av rök på den skrivande kommissarien.
”Hade ni några problem med offret, var ni osams på något sätt?”
”Nej, det var vi inte!”
”Vad gjorde ni dagen som han blev mördad, fredagen den artonde.”
”Vad jag gjorde, först så var jag på mitt arbete, sen så åkte jag iväg för att träffa min kusin som nyligen har kommit till staden och bor hos några kompisar. Vid tolvtiden åkte jag tillbaka och gick igenom min lista med reparationer innan jag gick och lade mig.” Harris skrev snabbt ner det hon hade sagt.
”Ni får uräkta mig, jag ska prata lite med min kollega. Vill ni ha en kopp kaffe?”
”Nej tack, men gärna en expresso.” Kommissarie Harris lämnade lättad rummet, glad över att slippa rökluften och miss Denvars parfym. Han andades ut innan han skyndade igenom korridoren. Han vinkade till sig en av sina kollegor och bad om en kopp kaffe med mjölk och en expresso innan han gick bort till James kontor.

James satt avslappnad vid sitt skrivbord och gick igenom sina anteckningar. När kommissarie Harris kom inskyndande tittade han upp.
”Tjenare Kaj, hur går det?” James tittade skeptiskt på sin kollega som snabbt började rota igenom sina papper.
”Bra, bara bra! Kan du ta och söka upp all fakta du kan hitta på miss Claire Denvars och kolla upp ifall hon hälsade på sin kusin igår och om hon har lämnat papper angående huvuddatorn i offrets lägenhet. Sen när du ändå håller på kan du ju leta upp allt om hennes barndom. Vet du när offrets fru kan träffa mig? ” Allt detta sa han väldigt fort medan han slängde massa papper på James skrivbord.
”Det är lugnt, jag gillar ju att städa mitt skrivbord! Okej får se, allt om Denvars. Frun kan träffa dig vid tretiden idag och det är runt fyra timmar kvar till dess, coola ner lite.” Kommissarie Kaj Harris skyndade ut ur rummet och fångade upp kaffet i farten medan han sprang mot förhörsrummet. Han stannade utanför och tog några djupa andetag innan han klev in i rummet.
Miss Denvars tog ner fötterna ifrån bordet och lade ena benet över det andra medan hon betraktar kommissarien ifrån topp till tå.
”Fått tillbaka andan.” Frågar hon medan hon tar emot expresson. Han nickar lätt till svars medan han sätter sig och tar några klunkar kaffe innan han fortsätter.
”Jag hoppas att jag inte var borta för länge och att du blev uttråkad.”
”Nej, jag finner det väldigt underhållande att sitta och betrakta en grå betongvägg.” Hon drack upp expresson och plockade sedan upp en liten spegel och ett rött läppstift ur handväskan.
”Så vad jobbar du egentligen med?” Han betraktar kvinnan framför sig som fyller i sina blodröda läppar.
”Jag är datateknikerkonsult.”
”Hur länge har ni arbetat tillsammans med Eric?”
”Ja, vi har nog arbetat tillsammans i fyra år.” Hon stoppade ner spegeln efter att hon för en sista gång rättat till läppstiftet.

Klockan började närma sig tre och Harris hade precis talat klart med sin kollega. James hade talat med en av de två männen och han var helt enkelt oskyldig och det fanns flera vittnen som kunde vittna om att han hade befunnit sig på ett långt avstånd ifrån mordplatsen under mordtillfället. James hade också hittat all information angående miss Denvars och hade till och med ringt kusinen. Harris gjorde sig i ordning för att träffa frun till offret och tog några klunkar ur sitt kaffe innan han gick iväg för att möta henne.
Vid dörren till förhörsrummet stod en blond kvinna och trampade nervöst hon tvinnade en blond hårslinga mellan fingrarna och hennes blå ögon tittade osäkert upp när kommissarie Harris kom gående igenom korridoren.
”Goddag frun, ska vi gå in?” Kommissarien gick före in i rummet. Elizabeth gick tyst efter och satte sig på den svarta stolen intill bordet.
”Kan jag få hela ert namn?”
”Ja visst! Elizabeth Klara Charles. Mitt flicknamn är Anderson.” Hon drog rastlös i en av ändarna till sin kofta. Hennes ansikte var fårat av trötthet och sorg.
”Hur länge hade ni varit gifta?”
”Två år, fast vi var tillsammans ett tag innan vi gifte oss.”
”Hur betedde sig Eric de senaste månaderna? Betedde han sig konstigt?” Kommissarien tittade på kvinnan som tänkte efter.
”Nej, det gjorde han inte! Fast jag pratade inte så mycket med honom.”
Harris tittade förvånat upp ifrån pappret.
”Jo, den senaste tiden har han ignorerat mig och varit otrevlig. Jag vet inte varför, antagligen så hade han väl tröttnat på mig sen så började jag arbeta nattskift och det gjorde att vi träffades ännu mindre och jag tror vi tappade kontakten helt.”
”Tror ni att han hade problem på jobbet?”
”Det kan han ha haft, men jag tror inte det. För någon vecka sedan så kom en skallig man och frågade efter honom, men jag tror inte det var något speciellt.”
”Kände ni miss Denvars?”
”Miss Denvars? Ja, du menar Claire. Jo, jag känner henne ganska bra.”
”Och ni jobbade nattskift och arbetade vilka tider?”
”Fem till tre på morgonen, sen så åkte jag hemåt och det tar runt en och en halv timma med pendel och buss.” Hon drog åt sin kofta och tittade på den skrivande kommissarien.
”Så ni var hemma vid halvfemtiden!”
”Ungefär!” Den blonda kvinnan andades ut innan hon fortsatte. ”Det var mörkt när jag kom in, så jag blev lite förvånad först. Han brukar alltid tända och sen när jag såg honom på marken trodde jag först att han var full och hade somnat. Sen så visade det sig…..” Hon tog ett till skälvande andetag innan hon bröt ihop.
Hon snyftade högt. Det här var inte precis hans bästa förmåga att trösta folk så han klappade henne förstrött på axeln. Det här skulle inte leda till så mycket, de var tvungna att hitta den andre mannen. För de andra var helt enkelt oskyldiga. Han strök sig själv igenom håret innan han hjälpte Elizabeth ut till rummet utanför.

James kom springande igenom korridoren, han stannade till bredvid Harris som sträckte på sig. Han kliade sig än en gång i sitt bruna hår innan han viftade in honom i det närmaste rummet.
”Den andre mannen, han har flytt landet.”
”Du skojar, han är den ende som har kunnat göra det. Jag hatar det här!”
”Så de andra två är oskyldiga? Du får väl tala om det för dem!”
”Jag ska!” Kommissarie Harris gick iväg till sitt kontor och bad en kollega på vägen att skicka efter Miss Denvars. Det här kändes ju lite jobbigt, det här kommer säkert alla prata om. Han tog upp sin kaffekopp och drack lite ur det kalla sliskiga kaffet. Han kunde lika gärna ta och lägga sig, för det här gick inte bra.
Miss Denvars som hade befunnit sig några kontor ifrån kom ingående och tittade ner på den stönande kommissarien. Hon höjde ögonbrynet innan hon stampade honom på tårna. Harris tittade upp.
”Du sökte mig!” Miss Denvars slängde bak sitt svarta hår.
”Jo jag tänkte bara säja att ni kan gå och jag vill be om ursäkt om vi har uppehållit dig för länge.”
”Ni är ursäktad.” Hon lämnade kontoret med ett klapprande ljud.

Det klapprande ljudet från det långa svarta klackarna dog ut i korridorens rutiga kakelgolv. Mördaren drog sitt finger längs sina perfekta blodröda läppar och lämnade leende korridoren.

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (5 röster)
Mord på svarta klackar, 3.0 out of 5 based on 5 ratings

4 kommentarer

  1. Christian Skriver:

    Lite hastigt, men bra slut. Riktigt bra! Lite stavfel på säja, det stavas säga. Men annars bra. Du kan väl läsa och kommentera min, ”Berättelsen om min drömtjej”. Borde finns på genren Kärlek.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. Sasha Skriver:

    Vilken bra novell, gosh! (:

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  3. Mikka Skriver:

    kom ingående och tittade ner på den stönande kommissarien, DU skrev så, men vad menar du?

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  4. Agnesoch Natalia Skriver:

    GRYM!!!!!! WE LOVE YOU!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.