Med smak av kiwi

-Ååh, den sötaste, underbaraste, underligaste och vackraste människan jag någonsin sett sitter framför mig just nu, Martin.
- Va? Var?!
- Där, precis framför mig.
- HAHA… dröm vidare Kungen får Anton till svar. Han sjunker ihop suckandes och dricker lite av sin cola inne på det högljudda McDonalds.Undrar varför den killen tittar så på mig… Precis som om han klär av mig med blicken. Han verkar vara annorlunda, han rör sig annorlunda. Han rör sig sexigt med en blick som man bara vill få mer av. Han är en sån kille som inte är jätte snygg men absolut inte ful. Han har det där lilla extra, ögon som dränker, läppar röda som bär, rosiga kinder. Han hade inte suttit fel.
- Hottie, sluta stirra sådär! Snart kommer han och frågar om du har något problem. Kom nu så går vi om vi ska hinna köpa några kläder.

- Å nej, nu går hon sin väg…
Håret lös i solen, lite rött skymtades i hennes bruna raka hår.
- Hon är perfekt, lagom lång, smal, lagom stora bröst, fina ansiktsdrag och bra klädsmak!
- Ååh, jag tänker inte lyssna mer på detta. Kom nu så går vi Kungen.

- Titta här på detta linnet, kan man ha på sig ett sånt här ikväll?
- Ja det är klart, skitsnyggt. Hottie, du är inte dig lik idag. Du brukar aldrig titta så på killar, du brukar ju avsky dom. Tänk dig för nu, du kommer bara att bli sårad.
-Vadå?!, menar du den killen på Mc donalds? Han kommer jag ju ändå aldrig träffa mer. Jag tyckte ju bara att han var söt…
Underbar… och vacker… och sexig… och helt galet ursnygg, tänkte hon innerst inne.
-Var inte så säker på det, han kommer nog på Johans fest ikväll, sa Sandra med avsmak. Jonna blev alldeles lycklig innombords hon började flyga runt på rosa, mjuka, fluffiga moln tillsammans med Mc donalds killen.
-Vadå, vet du vem det är?
-Ja, eller nä… egentligen inte. Jag vet bara vad andra har sagt om honom.
-Ja men åh Sandra, man ska inte lyssna på sånt. Jag vill inte höra, jag vill själv se hur han är ikväll om han kommer.
-Men tänk bara på detta, han är inte vad han utger sig för att vara.
Det var rökigt hemma hos Sandra när Jonna kom dit. De bestämde att de skulle träffas hos henne innan Johans fest. Sandra stod och granskade sig i spegeln med en flaska Bacardi i ena handen och en cigg i den andra. När hon märkte att Jonna stod bakom henne, hoppade hon till och tittade granskande på hennes kläder.
- Skitsnyggt sa Sandra till Jonna med ett leende. Med den looken kan du få vem du vill ikväll. Sandra hade på sig ett gamalt linne som hon har haft flera gånger innan, hon hade samma frisyr som alltid och likadant sminkad.
- Ja du med Sandra. Du kan också få vem du vill, sa Jonna och tittade bort.

Fyfan vad här stinker, tänkte Anton när han kom in i Johans hus, där festen skulle vara.
-Om det ska lukta såhär nästa gång, tänker inte jag komma innan festen och hjälpa till! skriker han högt till Johan. Johan kommer ut från toaletten med en parfym i handen. Han sprutar lite här och var. När han ser Anton skriker han högt.
- Woooo! Spriten har anlänt med Kungen!
Fy fan vilket pucko, tänker Anton med avsmak. Han tar av sig ytterkläderna och skorna, går och sätter sig i soffan. Det är ett fint hus med pool utanför, widescreen tv och en stor stereo. Han går och sätter på musik och börjar tänka på tjejen från Mc donalds. Johan kommer och sätter sig med honom. Han ger honom en cider.
-Här Anton, det här kan du behöva!
Vad fan menar han med det, tänker Anton men säger inget.

- Kom nu Hottie, vi måste gå.
Jonna känner sig yr i huvudet, om det är för röken eller för cidern hon druckit vet hon inte. De börjar gå mot Johans hus, han bor bara en bit från Sandra.
-Hottie, snälla kan du inte låta mig… Sandra slutar prata. Hon önskade bara att Jonna skulle låta henne förklara allt om Mc donalds killen. Men Jonna vägrar ju lyssna.
- Låta dig vadå?
- Nä det var inget, struntsamma…
Jaja tänkte Jonna, hon orkade inte bry sig om vad det var Sandra skulle säga. Efter några minuter var de framme vid Johans dörr.
- Tänk nu på vad jag sa innan idag, Hottie. Jag vet om att du inte vill att jag ska lägga mig i dina killar eller problem. Jag brukar ha fel, men denna gången har jag rätt. Jonna viftar bara med händerna.
- Du är omöjlig, nej, jag vill inte att du ska lägga dig i, det blir bara kaos då. Jonna knackar på den stora vita ekdörren. Någon som de inte visste vem det var, öppnade dörren och släppte in dem. De hängde av sig ytterkläderna och gick en bit in i huset för att hitta Johan. Där var massa folk som Jonna och Sandra inte visste vilka de var. Det var rökigt och väldigt hög musik. Jonna gick där bredvid Sandra som ett rovdjur, på jakt efter sitt byte. Mc donalds killen…Hon letade med sina vackra rovdjursögon mellan allt folk, men hittar varken Johan eller den söta killen. Jonnas hjärta började dunka, när hon plötsligt skymtade honom i trappan, med en cider i handen stod han där och tittade ut över rummet med sina vackra ögon. Hon kunde inte riktigt få grepp om vad han tänkte. När hon stod där och drunknade i hans ögon var hans blick plötsligt fastklistrad i hennes. Hennes hjärta började slå allt hårdare och hon visste inte var hon skulle göra av sina händer. Hans rufsiga mörka hår passar perfekt till hans klädstil och till hans vackra ögon, tänkte hon. Hon blev helt mållös, fick inte fram ett ord. Han går upp för trappan men släpper inte henne med blicken.

Anton står mitt bland allt folk. Det känns som om han inte får luft så han letar sig ut från folkmassan av dansande ungdomar och tar några steg upp för trappan. Han tar några klunkar av sin Kiwicider och letar med blicken efter ett bekant ansikte. Någon att prata med, någon annan än Johan. Där, såg han några killar från hans klass, ska han gå fram till dem? Men där…? En tjej med långt brunrött hår…är det inte? Nej, varför skulle hon vara här? Chansen är en på miljonen. Plötsligt vände hon sig om, och han hade aldrig kunnat ta miste på hennes ansikte. Hon tittar rakt in i hans ögon och han kan inte sluta stirra.
Varför står hon bara där. Varför tittar hon så? undrar han. Undrar om hon hört alla historier om mig. Undrar om hon tror på dem. Hon borde göra det, alla andra gör ju det, vad gör henne annorlunda än dem? Jag vill inte skada henne, jag vill inte det.

Undrar varför han plötsligt ser osäker ut. Han nickar med huvudet som om han vill att hon ska följa med upp. Hon samlar tankarna och kommer plötsligt på vad Sandra hade sagt. Men hon drunknar helt i hans ögon och ser bara honom, ser bara hans ögon. Hon går efter honom upp för trappan. Han går baklänges upp. Tittar fortfarande djupt in i hennes ögon. Hon kan inte tänka på något annat. Hon ser bara honom nu. Ser bara hans vackra solbrända arm och hand som sträcks fram. Hon tar hans hand. Hennes hand var den mjukaste han någonsin känt. Hon ser ut som en dröm. Hon känns inte verklig. Detta måste vara annorlunda, det känns helt annorlunda än de andra tjejerna. Jag gillade inte dem, jag kände inte denna känslan. Jag kände bara hat då. Jag kände inget. Det enda jag känner nu är en mjuk hand, en doft av smultron och vanilj, en varm känsla, tänkte han. Han ledde henne in i ett rum, ett stort rum. Man ska inte följa med främlingar, man ska inte hålla främlingar i handen eller titta främlingar djupt in i ögonen, tänkte hon. Man ska inte bli helt galen i en främling så att man känner att man inte kan leva utan den. Det är omöjligt att man kan tänka såhär mycket på bara denna lilla biten.

Hon är det vackraste jag sett, ska jag verkligen göra detta? Ska jag verkligen, jag kommer att såra henne precis som alla andra. Jag håller på att drunkna i hennes ögon… vad ska jag göra?! Hon kommer närmre mig…
Hennes näsa snuddar vid min hals, jag känner hennes parfym.
Han känns som sammet, han känns som en dröm. Hans läppar snuddar vid mina, hans läppar är mjuka, de smakar Kiwi.
Hon har mjuka läppar, de kysser vilt. De vill ha mer. Hon känns som en dröm. Han känns som en dröm. En dröm som borde förbli bara en dröm.

Han drar sig sakta undan han hör musiken från nedervåningen tydligare nu. Han öppnar ögonen sakta. Hon öppnar ögonen saktare. Fåglarna kvittrar utanför fönstret och en ljusstrimma som trängt sig in genom de fördragna gardinerna ligger som ett varmt täcke över dem. De ligger omslingrade under ett svalt lakan i ett halv mörkt rum. Han viskar tyst
-Borde vi ha gjort som i drömmarna? Borde vi ha slutat innan vi gjorde någonting? Hon tittar på honom och viskar ännu lägre.
-Man ska inte alltid göra som i drömmarna, man måste våga chansa.

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.