Livsbråket

Arne, en helt vanlig tretton-åring, höll på med det han hatade mest, att diska. Han hade precis tömt disken när han började fantisera. Han hade alltid trott att hans grannar höll på med skumma affärer. En gång hade han gått lite för långt. Hans väldigt vilda kompis Danne hade tvingat honom att följa med och spionera på grannarna. Eftersom Arne var rätt klumpig och ängslig så var han inte riktigt säker på om han verkligen skulle klättra upp till deras fönster.
- Kom igen nu Arne! Sa Danne medans han stod längst ner på stegen.
- Jag är inte helt säker på de här, jag kanske borde gå ner nu.
- Nej, du klarar det! Men det var redan för sent, Arne ramlade ner och rev ner krukan som grannarna värderade högst i universum. Samtidigt inuti grannarnas hus hördes en smäll, de rusade genast till fönstret för att se vad som hänt. Deras syn var fasansfull, en pojke låg på marken. Det som var mest rörande för dem var inte pojken utan vasen som låg i tusen bitar på asfalten runt honom. Det här var ett av Arnes mest pinsamma minnen, han försökte glömma bort men varje gång han såg grannarna så kom han på det.

Medan arne sorterade tallrikarna i färgordning (som han tyckte var värdelöst) så hörde han en smäll följt av flera skrik. Han visste direkt vad han skulle göra. På vägen till grannarnas hus såg han en mörk skepnad springa som om den brann i baken. Arne hade ingen tid att förlora så han skyndade in i grannarnas hus. Till arnes förvåning var dörren upplåst. Skräckslagen men samtidigt spänd gick han igenom det tomma huset. Han tänkte på vad danne hade sagt till honom när de var små: Tänk aldrig på faran, tänk på hur bra du ska övervinna den. När han närmade sig badrummet kände han en äcklig lukt. Väl inne i badrummet möttes han av ett badkar fullt med blod, fast det var inte över, plötsligt flöt kroppen upp. Arne skrek allt vad han hade, det här var det mest brutala han sett. Kroppen var delad i minst fem delar. Arne ville bara därifrån så han sprang allt vad han kunde ut ur huset och hann precis se frun starta bilen. Eftersom Arne inte hade någon tid att förlora så sprang han efter bilen och satte sig på kofångaren. Arne blev förvånad av hur frun körde. Hon svängde sick-sack genom den lilla byn som om hon varit förföljd.

Efter att ha kört i cirka tjugo minuter så stannade bilen utanför den gamla övergivna bondgården. Frun skyndade ut ur bilen och försvann in genom ingången för kossorna. Arne studerade noggrant bondgården innan han fortsatte efter henne. Han la märke till en mast bakom skorstenen.
- Frun måste alltså syssla med radio, tänkte han.
- Det är helt riktigt… frun hade sett honom och smygit upp bakom honom medans han studerade bondgården.
- Dig får jag ta hand om genast även fast jag har bråttom, sa hon argt och fnös högt.

Arne blev föst in i samma dörr som frun och när de kom in märkte han att det fanns en ingång till en tunnel. Hon måste ha använt tunneln och klättrat upp ur den bakom honom. De fortsatte in till ett rum fullt med väskor. Frun hade alltså tänkt igenom den här planen väldigt bra, hon skulle alltså mörda mannen, försöka gömma honom i badkaret, fly ut till den gamla bondgården, byta bil och åka vidare till någon okänd plats. Det arne inte kunde förstå var varför hon mördade sin egen man. Han kunde inte låta bli så han frågade.
- Varför mördade du honom?
- Det har inte du med att göra! Skrek hon och sen slocknade allt.

Arne vaknade i ett litet svart rum med en förfärlig huvudvärk och ont i händerna. Det enda han kom ihåg var att han hade blivit slagen i huvudet av kvinnan. Hans händer var ihopknutna bakom honom, han försökte minnas vad hans pappa hade lärt honom om hur man trasslade upp knutar. Arne började genom att försöka lösa upp knuten och efter några minuter så var han fri. Han letade efter strömbrytaren för att tända lampan i rummet och efter en del letande hittade han den och slog på strömmen. Synen överraskade honom, det hängde pistoler och knivar på väggarna. Arne tog en pistol från väggen och försökte få reda på om den var laddad genom att skjuta rakt i luften. Det borde han inte ha gjort eftersom rekylen var enorm. Arne kastades bakåt av smällen och skottet studsade på väggen och snuddade hans hår. Det började blöda lite grann men arne märkte inte det. När han hade öppnat dörren och gått ut i stora rummet märkte han genast att frun hade flytt redan, rummet hade tömts på allting. Det enda som var kvar var pistolerna och knivarna.

Han sprang ut på gården och som haan trodde stod bilen på samma plats, frun måste ha flytt med en ny bil. Arne fumlade efter sin mobil men hittade den inte, han måste ha tappat den när han satt bakom bilen. Mina föräldrar kommer att döda mig! Tänkte han men glömde snart bort det när han såg en karta liggande på marken. Kartan täckte en liten del av byn han bodde i men fokuserade mest väster om den. Ett stort kryss var ritat på ett fritidshusområde långt borta från byn. Frun hade antagligen köpt ett hus där för att bo i efter mordet. Eftersom det inte fanns någon telefon så började Arne gå tillbaks hem och efter ett par timmar när han var framme vid bussterminalen tog han bussen.

Arne funderade på varför hon mördade mannen, kan det ha varit på grund av bråk? Eller kanske det var frågan om något helt annat, kanske om pengar… Arne somnade innan han hann tänka vidare och vaknade vid stationen efter den han skulle gå av. Direkt när han kom hem ringde han polisen.
- Hallå jag heter Arne larsson och ringer från skogsvägen 5.
- Ja hallå vad är det?
- Jag skulle vilja rapportera ett mord på skogsvägen 3.
- Jaha ok, vi skickar en av våra bästa mannar dit direkt.
- Okej tack så mycket, hej då.
- Hej.

Det dröjde inte länge förrän en polisbil med tjutande sirener sladdade in på Arnes parkering och två stora polismän klampade ut.
- Förlåt att vi är sena, sa den ena.
- Ja, vi fastnade i trafiken, sa den andra.
De gick genast in i grannhuset och började undersöka, efter ett tag kom de ut och satte upp gula band runt huset.

Arne, som var riktigt trött efter en sån här lång dag, gick genast till sitt sovrum. I sängen låg en lapp med texten ”du ska få för det här” skriven i blod, antagligen mannens. Arne vart vettskrämd och låste alla fönster i rummet och sa åt mamma att låsa alla dörrar. Den natten sov han riktigt gott och kände att han hade gjort sitt.

Dagen efter kom polismännen till hans hus för att säga att frun var fångad och skulle ställas in för rätta på måndagen därpå. På rättegången erkände frun att hon hade mördat mannen på grund av ett bråk mellan dem. Hon vart dömd till tolv års fängelse och tio års samhällstjänst för mord och misshandel. Det här var alltså Arnes första riktiga fall, nu hade han något att bertta om i skolan!

VN:F [1.9.11_1134]
1.0/5 (1 röst)
Livsbråket, 1.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.