Kraxande Kråkan

Den här berättelsen handlar om hur Rolf blev god… Rolf var en mycket kriminell person som var boss i maffialigan ”Kraxande Kråkan”. Han hade en fru som hette Mercedes som var skitsnygg älskade han över allt annat och hon var den enda som verkligen älskade honom.
Rolf, eller Roffe som han också kallades var 29 år och bodde i norra Sverige nära gränsen till Finland, där han ofta festade med sina polare, Roffe var väldigt rik och var väldigt lik en Maffiaboss i sättet att klä sig och bete sig, han var väldigt mån om sin klädsel och nöjde sig bara med det bästa. Roffe var väldigt kraftigt byggd och hade brunt, långt hår som han hade uppsatt i en hästsvans. Hans mor var från Sverige och hade först ett mycket bra rykte eftersom hon var uppväxt i en mycket fin familj, men när hon träffade Roffes far, så kom hon in i ett dåligt sällskap, började droga sig, och förlorade helt kontakten med sin familj. När Conny och Amalia (det var så de hette) var 20 år så fick de sin son som de döpte till Rolf. Conny började uppfostra sin son på ett mycket dåligt sätt och det satte sina spår då Rolf redan som 11-åring rånade en pensionär.
Roffe var nu vuxen och hade suttit inne 5 gånger för bl.a. narkotikamissbruk, narkotikainnehav. En dag köpte Roffe en bingolott, eftersom han ville pröva lyckan. Själv hade han ingen tid att spela bingolotto, eftersom han skulle ut med sina polare, så bad han sin fru att ägna kvällen åt detta.
Nästa dag när Roffe kom hem, så la han sig ner i soffan för att sova, men innan han hade sovit i fem minuter kom hans fru rusande och väckte honom.
Roffe hade knarkat i flera dagar, så han var sur och skällde ut henne för att ha väckt honom, men när Mercedes hade berättat vad hon ville, så blev Roffe väldigt glad. Han fick reda på att han vunnit en kryssning till Karibien… Roffe blev skitglad och tacksam över att Mercedes spenderat lördagskvällen med att sitta inne och spela bingolotto, de firade genom att röka lite brass.
Resan var för tre personer, men han ville inte ta med sig sin fru, så han tog med sig sina två polare Carlos och Ronny, som han ville gengälda efter allt de gjort för honom. Två månader senare bar resan iväg, den 17:e juli för att vara exakt.
De gick ombord på fartyget i Stockholms hamn och blev väl omhändertagna av besättningen. Båten var pampig och stor, något som passade Roffe utmärkt, och hette Cleopatra IV. Ombord på fartyget fanns allt man kunde tänka sig; gratis restaurant, casino, swimmingpool, bastu, danslokal, uppassare överallt, m.m.
Roffe, Carlos och Ronny var säkra på att det skulle bli en härlig resa, men… När resan var en vecka gammal, så hände något fruktansvärt: Det kom ett amerikanskt stridsplan och råkade fälla några bomber över fartyget och det skedde några explosioner på fartyget, som började brinna.
Roffe insåg att slutet var nära, men då kom han att tänka på den enda bok han någonsin han hade läst – Robinson Crusoe, och om hur han klarade sig undan ett skeppsbrott. Detta fick Roffes kämpaglöd att tända till, han tänkte: Äh va f*n det e vinna eller försvinna, så han rusade i all panik in i sin hytt och packade en väska med livsnödvändiga grejer.
Jag vill säga att jag nu börjar använda jag-form Det jag packade i var: min låda med vapen bl.a. Machete, Automatvapen, Kniv m.m.
min samling med tändare, boken ”Robinson Crusoe”.
Jag hann inte packa fler saker utan satte på mig flytvästen och sprang ut till en av de tomma livbåtarna, ty stora delar av passagerarna hade sprängts ihjäl eller hoppat överbord. Jag såg då en bok på däcket, jag vände på den och såg att det var en gideonitbibel. Jag tänkte att det är alltid är bra att ha något heligt med sig när man ger sig in på en sån här grej, så jag tog upp den och la den i min ryggsäck. Jag hoppade alltså i livbåten och anade att skeppet skulle sprängas i bitar vilken sekund som helst, så jag skyndade mej att ro iväg.
Jag rodde för fullt i ungefär 20 minuter, havet var inte särskilt vågigt, så det var inga problem att ta sig fram. Jag blickade bort mot fartyget och plötsligt så lät det ”BOOM” och så var det fartyget ur historien.
Jag var nu så trött att jag somnade, och när jag vaknade dagen därpå, så såg jag att jag hade blivit ilandsatt på en ö! Jag var nu väldigt chockad och trött, så jag bara la mig en bit in på stranden och somnade direkt. Jag vaknade av att jag var helt blöt, jag tittade upp och såg att tidvattnet hade hunnit upp till mej där jag låg på stranden.
Jag for upp i ett ryck och sprang längre in mot land… Jag tittade upp och såg det högsta träd jag någonsin sett, det måste ha varit 100 m högt, men det var inte höjden som var det mest anmärkningsvärda, det var bredden! Trädet sträckte sig säkert en 20 m på stranden! Jag började tänka på hur jag skulle överleva på den här ön, varför just JAG av alla i världen skulle drabbas av detta öde, men jag filosoferade ett tag och insåg att jag hade haft en stor tur att hamna på den här, faktiskt behagliga ö, och att jag kanske var den enda överlevande från skeppsbrottet. Att Gud hade varit så barmhärtig mot just mej var ett mirakel efter alla brott jag begått.
Jag tänkte nu på vad Robinson Crusoe gjorde när han gick iland på ön, och kom på att han hade byggt en koja i trädet.
Eftersom jag bara höll på med affärer och aldrig jobbade för hand, så var jag inte särskilt händig, och jag undrade hur jag skulle kunna bygga ett hem med mina kunskaper.
Jag började utforska ön för att kolla hur stor den var, vilka djur som fanns, vilka naturtillgångar som fanns.
Efter en dags upptäcktsfärd kom jag fram till följande: *Ön var ganska stor, kanske 10 km2.
*Det fanns gott om vilda djur, och som tur var så hade jag inte sett några farliga rovdjur.
*Miljön på ön var väldigt behaglig, det var lagom varmt¸ havet var blått och varmt, det fanns många svajande palmer och det var väldigt skönt att vara här förutom när det en gång varje dag började ösregna.

Eftersom jag inte hade sett några farliga djur som björnar, vilda kattdjur, ormar eller liknande så ansåg jag det som en bra idé att bygga mitt tillhåll i det stora trädet, även om jag bara hade utforskat en bråkdel av ön, så Jag ville ha ett enkelt hem där jag kunde sova lugnt, förvara mina viktiga ägodelar och äta mat, så jag bestämde mej för att bara göra som en platå högt uppe i trädet där jag skulle hänga upp en hängmatta.
Jag skulle fläta korgar där jag kunde ha mina viktiga ägodelar som t.ex. tändare, knivar, utom räckhåll för klåfingriga apor.
Jag hade ju inget byggmaterial, så jag gick ut på en utflykt där jag skulle försöka hitta användbara delar till mitt husbygge.
Skogarna var väldigt tätt packade och träden var väldigt höga, det verkade vara en slags regnskog. Jag behövde ju material för att bygga mitt hem, så jag högg ner ett litet träd för att se om det var ett behandlingsbart material.
Jag kom fram till att det var det perfekta virket då det var stabilt, men ändå lätt att arbeta med! Jag gick vidare och hittade en fallskärm på marken! Jag undrade hur den kommit dit, jag tänkte ett tag och kom på att det var någon som hade landat där någon gång. Hur som helst så var det tur för mej att den låg där, för nu kunde jag göra en hängmatta av den! Jag gick nu hem och la mig på stranden för att sova, ty jag behövde energi för morgondagen. Nästa dag vaknade jag tidigt på morgonen för att fälla ett träd, jag tog första bästa träd för att det inte skulle vara långt att bära stockarna sedan. Det tog mej hela dagen att fälla ett träd, men eftersom jag hade en kulspruta, så sköt jag mig in i stammen bit för bit… Nästa dag började jag med att såga sönder trädet till stockar som jag skulle ha som platå, och när jag gjorde detta så hörde jag brak och dån från andra sidan ön, jag blev lite rädd och undrade om det var en jordbävning som var på gång.
Jag bestämde mig i alla fall för att se var det var, så jag klättrade upp för det stora berget där jag aldrig hade varit på förut eftersom jag hade haft fullt upp med annat. Jag tittade upp och såg att det var väldigt högt, så man skulle nog ha utsikt över hela ön om man nådde toppen.
Jag fortsatte min väg uppför berget och efter flera timmar slit så hade jag äntligen nått toppen av berget! Jag andades in den friska luften och blickade ut över havet. Jag vände mig mot den outforskade sidan av ön där dånet hade kommit ifrån, då häpnade jag och undrade om det var den tunna bergsluften som fick mig att se i syner.
Du skulle inte tro mig, men under mig stod det ett filmteam som spelade in en film! Jag kände mig både lättad och snopen eftersom jag trodde att jag var en riktig överlevare som skulle få klara mig själv i flera år på en obebodd ö, sedan så är det ett centrum för filminspelning.
Samtidigt kände jag lättnad över att jag var räddad och att jag åter skulle återvända hem till min fru och mina vänner.
Jag återvände till mitt läger och tog med mig mina viktigaste ägodelar och ett minne från ön, jag valde att ta med mig en vacker sten som var helt knallgul med formen av ett ägg.
Jag besteg återigen berget och när jag kom upp började jag min väg ner för det, som blev betydligt enklare. Efter ungefär två timmar hade jag kommit ner till inspelningsplatsen. Jag letade upp regissören som var Steven Spielberg! När jag berättade min historia för honom blev han helt fascinerad av den! Han ringde en medarbetare på fastlandet och sa att han skulle komma och hämta mig. Under tiden blev jag bjuden på middag av Steven och hans vänner.
Jag berättade min historia för alla som inte hade hört talas om den och även de blev imponerade.
Efter en god middag och en timme var det dags att åka hem jag tog farväl av Steven och gav honom min adress så att vi kunde ses någon gång i framtiden.
Jag frågade kaptenen i vilket land vi var i, han svarade att vi var i vatten som tillhörde Jamaica. När vi kom till fastlandet fick jag 1000 dollar av kaptenen och tackade honom. Så fort jag hade checkat in på ett hotell så ringde jag hem till Mercedes som blev helt till sig av lycka då hon hörde att jag var vid liv. Hon trodde ju att jag hade dött eftersom hon hade läst om kryssningen som förliste och att inga hade överlevt.
Jag berättade hela historien för henne och bad henne att genast flyga hit.
Jag bestämde mig för att starta ett nytt liv, i ett nytt land, bli en ny människa i Amerika. Jo för Jamaica var ju fint, men min livsstil passade bättre in på USA.
En vecka senare anlände Mercedes till Miamis flygplats.
Vi flyttade aldrig hem till Sverige igen och jag slutade med drogerna och kriminaliteten.

The End

VN:F [1.9.11_1134]
1.7/5 (3 röster)
Kraxande Kråkan, 1.7 out of 5 based on 3 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.