Kärleksnovell

Tilda satt i bussen och läste dålig facklitteratur med en banan i högsta hugg.
Bussen var sliten med trasiga säten och hade en luftkonditionering som var ur funktion.
Det doftade billig parfym och några finniga tonåringar satt längst
bak i bussen och fnittrade.En tant satte sig på sätet mittemot, och betraktade henne. Tilda öppnade munnen som precis fyllts med en stor kladdig bananbit och gjorde en grimas. Tanten såg förolämpad ut och Tilda log och lät en bananbit ramla ur munnen och ner på de sönderklippta jeansen. Tanten vände sig mot fönstret
och ignorerade henne. Tilda hatar minsann att bli ignorerad så hon plockade upp den
nedfallna bananen och spottade den på henne och tanten skrek. Då kände sig Tilda nöjd, och återgick till sin bok.

Någon som satt bakom henne tryckte på stoppknappen. Bussen saktade in och denna någon klev av med en portfölj i handen och gav henne en intresserad blick med sina mandelformade, glittrande ögon. Tilda tittade tillbaka och kände enormt välbehag. Hon tycktes även känna igen honom, men kunde inte sätta fingret på varför. Hon blev så förtjust att hon kände sig tvungen att följa efter, det var ju trots allt bara en hållplats för tidigt. Han gick åt motsatt håll. Hon kollade på sitt armbandsur och insåg att hon inte skulle hinna till arbetet om hon följde efter honom. Hon vände och promenerade mot restaurangen där hon jobbade.

Väl framme var det mycket stress, besökarna strömmade in och lunchruschen hade just börjat. Hon gick in i köket, tog på sig det svarta förklädet med den stora gröna Delicious*Food-loggan på.

På väg ut till serveringen stötte hon på chefen som kom klagandes över att kycklingen var slut. Tilda hade inga planer på att göra något åt det så hon gick obesvärat förbi. I efterhand kom hon på att det inte var det klokaste hon gjort i sina dagar, men det var för sent att göra något åt nu.

Hon kunde inte sluta tänka på ”busskillen” och om hon möjligtvis skulle kunna ta samma buss nästa morgon för att se honom igen.

Alla hungriga monster, det var på det sättet hon såg kunderna just nu, verkade aldrig sluta komma. Hon hade precis tänkt be en av sina medarbetare att ta över en stund, när Han kom in. Han, med de vackra ögonen och portföljen var på ingående. Han ställde sig i kön och slutligen var han framme för att beställa.
- Tja! Var det inte dig jag såg på bussen imorse? Jag ska i alla fall ha dagens husman att ta med. Sa mannen med ögonen och portföljen, och hade en röst len som lenaste siden.
- Öh… Jag kan inte påminna mig om något möte på bussen, men det du säger stämmer säkert. Svarade Tilda för att det inte skulle verka som att hon hade gått och grubblat hela dagen över när hon skulle se honom igen.
- Vi säger så. Inte lust att käka middag med mig ikväll?
- Jag kan ju kolla om jag har tid. Här har du maten, smaklig måltid!
- Dags att bestämma sig snart då, här har du min adress och mitt telefonnummer. Ska vi säga klockan sju? Han gav henne visitkortet som för övrigt var förbluffande vackert för att vara ett visitkort, vände på klacken och gick med portföljen och maten i sin ena av två kraftiga händer.
Lucas Jonsson läste hon att han hette. Det lät bekant, men varför kunde hon inte komma på.
Tilda förstod heller inte vad som var så speciellt med honom, han verkade bara vara en glamourös snobb eftersom han hade ett onödigt fint förstklassigt visitkort, men hon kunde inte motstå att känna sig nyfiken.

Sluta tänka på mötet var det sista hon kunde göra, självklart skulle hon tacka ja och dyka upp. Hon bad sin chef att få gå hem för att hon påstod sig ha sådan förfärlig huvudvärk trots att hon bara varit där i en dryg timme. Chefen som just hade fått tag i sin efterlängtade kyckling var på gott humör och lät henne gå.

Den enda drog Tilda missbrukar förutom kaffe är känslan av att vara önskad. Hon inhalerar den som syre, slickar girigt i sig varenda liten droppe och tack vare middagsbjudningen hon nu inviterats till njuter hon som en rik snorunge på Östermalm.

Fötterna värkte. Varför envisades hon alltid med att sätta utseende framför funktion?
Skorna är svarta, blanka, och klackarna är så där idealiskt utformade men hon har så nära till tårar, tolv centimeter höga. Hon kan inte låta bli att tänka på, att med dom här skorna uppfyller hon längdkravet för att bli fotomodell.
Hon har även stoppat för många mentoltuggummin i munnen. Det svider, bränner, och hon vill kräkas. Varför kan hon aldrig vara lagom? Men det står på påsen, att tänderna blir vita och rena, och andedräkten fräsch. Hon kan inte låta bli att tänka på, att med så vita tänder uppfyller hon kraven för att få vara med i tv. Hon skulle kunna vara så vacker, med sina svarta skor och vita tänder.
Kanske, bara kanske kunde hon och Lucas komma att bli mer än vänner, var en annan tanke som slog henne.

När hon stod utanför dörren tvekade hon en stund innan hon satte fingret på plingklockan och tryckte till. Ut kom han, iklädd marinblå jeans och en mycket stilig ljusblå skjorta med en bröstficka på vänster sida. Han bad henne stiga in, och hon följde uppmaningen.

Lägenheten som innehöll ett vardagsrum, ett sovrum, ett kök och ett badrum och var stor nog för ett tiotal piloter med tillhörande flygplan och var så elegant att självaste Gud måste ha tittat på dem med avund i blicken, där de stod.

Middagen var serverad på det väldiga köksbordet, maten smakade utsökt, och de orala ingångarna samtalade och åt, om vartannat.

De kände att passionen, glöden, erotiken, lusten, ömheten, ja allt möjligt inom kärlekens lyckliga sensibla väg växte.

Han såg henne som en oskuldsfull, men ändå medveten, fascinerande, barnslig, charmig gåta som hade ett sätt att se enkelt på allt. Om någon annan skulle ha varit så naiv som henne, skulle det endast vara störande, men nu var det bara oemotståndligt. Han förstod inte hur det gick ihop, men han visste att han tyckte om henne, väldigt mycket.

Hon kände likadant för honom, med avvikelse från att han var hennes trygghet och inte hennes gåta, och han var så enkel att umgås med, han visste att han inte behövde några pengar eller någon bekräftelse och visste att det enda han behövde för att leva var den gränslösa kärleken. Han hade ett sätt att få Tildas kroppstemperatur att öka trots att han inte ens sagt något till henne, bara format mystiska leenden med sina vackra läppar. Hans sätt att uttrycka sig fick även fruktansvärda tankar och handlingar att likna den vackraste poesi. Det var bara ett fåtal av tusen ting han var duktig på enligt Tilda. I Lucas mötte hon någon hon förstod, någon som förstod henne, som en tvillingsjäl, tillämnade varandra.

Han bad henne följa med honom på sin konsert. Det gick upp ett ljus för Tilda, han var ju på alla busskurer, i alla tidningar, i alla reklamannonser, ja precis överallt, inte undra på att hon kände igen honom. Han var årets idol, han med den underbara rösten, och hon hade inte ens varit medveten om det, lyckligt nog, och bara fallit för hans sagolika, enastående, helt fantastiska insida.

”Please, love me baby” sjöng han och var mer strålande och lysande, än någonsin.
Där stod han nu, svettig, flåsande, alldeles utpumpad och herregud vad hon älskade honom.
Tilda och alla de 3000 andra i publiken, alla var där för honom, han var där för dem. Detta var den bästa kvällen någonsin, bättre än alla de andra i Tildas liv. Den här var bäst. Denna var för henne. Aldrig hade hon varit så lycklig, och aldrig hade känt sådan kärlek.

Han bara stod där, så naturlig, så underbar och bad om hennes hand. Hon kände lyckan bubbla upp inom sig, den liksom kokade ungefär som te gör en sådan där sen kväll i höstmörkret. Han behövde henne lika mycket som hon var i behov av honom. Han sjöng stolt ut ett dussin kärleksförklaringar, Tilda skakade, och var helt uppfylld av glöd och iver. De skulle bli en, de skulle älska.
Tillsammans lärde de sig att leva, att älska och att älskas.

VN:F [1.9.11_1134]
3.1/5 (9 röster)
Kärleksnovell, 3.1 out of 5 based on 9 ratings

4 kommentarer

  1. alice Skriver:

    hahahhaha ofta att man spottar banan på nån som tittar på en? hahaha

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  2. Jennifer. Skriver:

    Jätte bra novell :D Har det hänt på riktigt? ;)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  3. troedsson_johanna@live.se Skriver:

    Jätte bra novell

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  4. angelica Skriver:

    hahaha älskade det där med bananen i början:D

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.