Huliganfighten

När vi kom in möttes jag av en överraskning. Jag fick nämligen inget som helst mottagande. Danny kramades om och en bred kille ur gänget kysste honom på pannan. Alla var glada att se honom, samtidigt som jag helt ignorerades. Jag möttes varken av föraktande blickar, eller av att någon ens nickade eller tog mig i hand.
Det stod nu klart. Lika inne som Danny verkligen var i det här sällskapet, lika ute var jag.Pub Theodora. Lika sunkigt som det låter. Liten, sliten lokal som knappt ska få kalla sig pub, enligt mig. Råtthålet låg på St.Eriksgatan, på Kungsholmssidan, precis vid den långa bron som ledde till Vasastan.
Cirka 20 personer var tänkt att få plats, nu stod där närmare sjuttio grabbar som trots sitt stora lugn, såg ut att vara taggade till tänderna. Att, som Danny, vara fotbollshuligan trodde jag innebar att man var klädd i matchtröja, halsduk och var så full att man inte kunde stå upp. Dessa grabbar som var i min ålder bevisade motsatsen. Inte en svartgul symbol i hela den lilla skitiga lokalen.
Dom flesta bar tröjor av väldigt stilrena modeller. Märken som Gant, Hugo Boss, Ralph Lauren varvades med rutiga accessoarer som kepsar, från märken som Burberry och Aquasqutum. Samtliga hade dom den där auran kring sig som utstrålade en enorm kraftfullhet. Alla var dom såna som man inte ville röra, och tanken på att Hammarbys grabbar förmodligen skulle vara av samma skrot och korn, framkallade huvudvärk hos mig. Jag visste nog inte vad jag hade gett mig in på.

- Varför valdes det här jävla skitstället, frågade Danny en tanig kille som såg ut som en mentalsjuk psykopat dressad med de allra dyraste av märkeskläder.
- Vi var på McKinlays innan, men det här är perfekt, inga civare skulle ens misstänka att vi satt här.
Faktum var att Stockholms hela poliskår har i uppgift att spåra var huliganerna håller till, när det vankas derby. Allt för att kunna bevaka varje steg firman tar, allt för att kunna avleda ett bråk. Och city är värst bevakat.
- Jag fattar inte det här, var är snutarna? Killen som ställde frågan till Danny var den enda i lokalen, förutom just Danny som såg ut att ha invandrarbakgrund.
- Du förstår, i gamla goda dagar var det alltid box inne i city. Nu har snuten sånt jävla övertag i bevakning och skit, att om en fight ska vara möjlig, så måste den äga rum i någon förort, långt som fan från stan, förklarade Danny till mig.
Och tanken var också att vi så småningom skulle ta oss ut till Sundbyberg.
En av de kraftigaste killarna håller nu ett febrilt samtal i sin lur, med en av Bajens top boys.
- Sluta krångla, din jävla fitta. Om ni inte kan ta pendeln utan att bli spottade, så ta er fan dit till fots, ni har ju tid på er!, skriker den kraftiga killen i keps till sin antagonist på andra sidan luren.

Helt plötsligt rusar en ung kille i 18-årsåldern in genom dörrarna. Han är så andfådd att han inte kan prata. Alla undrar vad det är killen sett, men han bara flämtar.
- Det är vår spotter, det är han som håller utkik utanför puben, säger Danny till mig, samtidigt som han uppmärksamt stirrar på killen.
- Svara då, vad fan är det?, skriker en av grabbarna, medans en annan ger den flämtande killen en hård örfil. Det blir ett jävla liv, och den enda som är tyst är den kraftiga killen som i keps som tidigare hade pratat i telefon.
Han slänger in den flämtande killen i väggen, och stegar ut ur puben. Sekunden senare stirrar han in mot oss och nickar.

Jag tänkte först nej. Aldrig att jag går ut, jag har aldrig varit en fighter och helst av allt ville jag gömma mig på toaletten och glömmas bort. Hela tiden hade jag bara förträngt att det kanske skulle bli fight, och jag hade inne på puben tänkt att det dröjer innan det smäller, om det blir fight så blir det det om några timmar.
Men nu rusade alla grabbarna ut ur puben, ivriga som små barn. Alla vevade med armarna, så pass mycket att bara det skulle jag uppfatta som ett slagsmål.
Jag skymtar Dannys vita Londsdale-tröja samtidigt som han tittar bak och ser mig. Han tar sin vita Gant-keps och drar ner den över pannan.

Jag går frivilligt sist i klungan av grabbar som nu börjar småspringa mot bron.
Kommentarer som ”Håll ihop”, ”Håll käften!”, och ”Rusa inte”, duggade tätt av killarna i det främre ledet, som hela tiden gick vända mot grabbarna bakom, som i sin iver ville rusa mot bron. Här delades mina värderingar helt. Helst av allt ville jag att polisen skulle dyka upp för att fighten skulle undvikas. Dessa grabbar var av annat korn, de ville inget annat än att slåss.
Samtidigt kommer jag på att bron inte alls är en idealisk plats att utöva ett box på. Snuten kan komma bakifrån från båda håll, och dyker snuten väl upp, får båda ligorna ett tvåfrontskrig modell större.
Detta faktum visste grabbarna om också, men det faktum att alla var höga på adrenalin, gjorde att ingen brydde sig.

Vi joggade mot bron. På andra sidan, vid St.Eriksplan, kunde jag i den stekande solen skymta en grupp grabbar som i antal var lika så stort som oss.
När ligan nu var synlig på andra sidan bron, fick vissa grabbar smått spatt, och de trippade i hög fart mot fronten, och fick ständigt hållas tillbaka av de ledande grabbarna.
Danny som nu dök upp vid min sida kollade på mig med spänd blick.
- Vad du än gör, se till att hålla dig på benen. Åker du i backen är det kört, hör du det?
Jag nickade, samtidigt som ligan nu skoningslöst beträdde bron, och i samma veva gick rakt ut i gatan. Bilar värjde, och jag var den enda som såg bak mot de bilister som bakom oss fått stanna bilarna.
- Snabbt, upp i mitten! I och med att bron lutar aningen, så är brons mittpunkt den högsta punkten på bron. Den liga som tog mitten skulle få ett överläge i form av att kämpa i svag lutande nedförsbacke.
Vi var snabbt uppe på mittpunkten och Hammarbyarna verkade inte alls lika offensiva i sin frammarsch.
När de väl fick ögonkontakt med killarna i vår front så steg ett öronbedövande masskrik.
Som på en given signal slungade killarna i det bakersta ledet, som alltså stod bredvid mig, flaskor. Projektilerna fick bajarna att ducka, och det hördes tydligt hur glasen krossades mot marken.
Nu var vi så nära, men allt jag såg var Gnagetgrabbarnas ryggar, och jag kunde inte bedöma hur nära vi riktigt var. Så helt plötsligt ser jag att två, tre stycken av de längst fram rusar.
”Stå kvar, håll ihop för i helvete”, hördes sekunden innan hela det främre ledet rusar. I ett vrål som hela stan måste ha hört, så sprang hela den tsunamiliknande vägg av grabbar in i den minst lika starka bajenliga, som inte vek en tum. Rusningen avtog lite, och gnagarna backade aningen innan det var Hammarbys tur att rusa. Som bakersta man, så såg jag hur en hel våg sköljde in i vår liga. Samtidigt hade klungorna skingrat sig, och det var småfighter på flankerna av bron. Jag försökte backa, samtidigt som jag tänkte att jag inte skulle närma mig något av broräckena, då konsekvenserna skulle kunna bli förödande.
Då jag aldrig varit någon riktig fighter av kaliber, så försökte jag hålla mig så långt bak som möjligt.
Det vevades på ordentligt, och det liknande mer ett hårt fäktande med armar, än klockrena slagutväxlingar.
Jag får nu syn på en rent av tjock, snaggad kille från Bajen iklädd en grön pikettröja.
Precis när jag fruktar att han kommer att nå fram till mig, så fälls han av ett slag på käken. Det låter ett dovt ljud när hans kropp träffar den stekheta asfalten. Att åka i backen mitt i motståndarnas täta klunga är aldrig bra, men jag visste inte att det skulle vara så här farligt. Gnagetgrabbar sparkar nu något maniskt på den liggande bajaren, och sparkarna mot hans kropp låter som piskor, samtidigt som han förgäves försöker skydda sig. Så helt plötsligt skriker han av full hals.
- Aaaahh, jag har brutit benet! Killen tar ner händerna från huvudet för att ta sig för benet, samtidigt som han försöker sätta sig. Han hinner dock inte fullfölja meningen, innan en klockrent sträckt vrist smäller honom i ansiktet, och han faller handlöst tillbaka till asfalten, helt avsvimmad. Då han ligger helt oskyddad, så ägnar sig några enstaka gnagare att febrilt sparka honom ytterliggare i ansiktet, tills det att blodet täcker hela hans smått brutala ansikte.
Det råa övervåldet får mig att automatiskt backa, och jag vänder mig om för att springa ,trots att det var ”våra” grabbar som sparkat den liggande killen.
Jag ser hur hela Fridhemsplan på Kungsholmssidan står helt stilla, och alla människor har vänt sig i solgasset för att stirra på det som utspelar sig här på bron.
- Ingen springer, framåt Gnaget!, hörs bakom mig, samtidigt som någon från Gnaget gör en halv nacksving på mig och kastar in mig i smeten. Att springa var tydligen uteslutet.
Jag har ingen uppfattning om hur det går längst fram i klungan, men ser att ligorna är ganska splittrade. Jag ser mig runt omkring, och ser hur en kille låser Danny, samtidigt som en annan bajare med ett strypgrepp böjer honom över det högra broräcket.
Killen som tar strypgrepp är en kille som ser ut att gått på nandrolon hela livet, och Danny har ingen chans att ta sig ur greppet. Med matande slag i ansiktet, så kan Danny inte göra annat än uthärda smärtan. Jag drar mig ur klungan och springer dit, i hopp om att Danny inte ska kastas över.
Jag ser hur killen febrilt matar in kraftiga slag som Dannys ansikte bara får ta emot. Min taktik blir att knuffa bort killen från Danny, trots det att jag vet att jag inte kommer ha någon chans att flytta kolossen iklädd rutig skjorta.
Så när jag är framme, ser jag att ett av de matande slagen nu får Dannys näsa att explodera.
Bajaren ser inte när jag smyger upp från sidan, och i ren hast så skiter jag i min tidigare taktik, utan slår honom med knyten näve på hakan. Killen släpper då Danny och lite groggy vänder sig mot mig. Jag är säkert ett huvud kortare, men i ren ilska så slår jag ivrigt två nya slag mot hans ansikte, innan han hinner reagera, samtidigt som jag slänger upp ett knä som misslyckas med att träffa honom i magen. Killen backar, och det gör även den taniga killen som hållit fast Dannys hände. Han knäar Danny i magen, innan han sticker tillbaka till klungan.
Danny segnar halvt ner, och jag känner inte igen honom. Hela ansiktet ser ut som en blödande stycke kött. Det enda jag kan urskilja är hans snaggade skalle, då kepsen flugit av, samt hans ena öga som inte är igenmurat.
Dum som jag är lutar jag mig mot honom och då jag lämnar ryggen fri, så känner jag bara hur jag med en spark i ryggen kastas mot räcket. Räcket träffar mig på ögonbrynet, men tanken om hur farligt det är att falla, får mig att kvickt nog resa mig, och kan nu undvika att Bajenkillen får sparka på mig liggande. Samtidigt som jag fruktar över att möta den taniga och snaggade Bajenkillen man mot man, så kommer tre gnagare och med fart totalt kör över bajaren. Samtidigt kan Danny, som med blodigt ansikte och nerblodad tröja, resa sig i lugn och ro. Danny slänger sig in i klungan igen, men möts av en flaska som kastats från bajenklungan. Flaskan krossas i Dannys ansikte, och han segnar med ett skrik ner i backen igen. Samtidigt rör jag mig framåt i klungan, då jag ser att bajarna skönt nog är få kvar. Jag blir överraskad över att det är så få kvar, samtidigt som jag ser fler bajare lämna platsen springandes tillbaka mot St.Eriksplan. Ett fegt mod fyller min själ, och fylld av självförtroende efter att räddat Danny tidigare, så slänger jag mig in i den bajenfront som fortfarande existerar. Grabbarna från Hammarby som ändå stått kvar, trots att deras vänner fått fly, gör ett oerhört starkt jobb. Trots att de är i underläge, och trots att grabbarna alltid har tre gnagare var att ta hand om, så viker de inte en tum. Nöjd som jag är, slänger jag mig in mot en två meter lång, äldre kille, som ser ut att ha fullt upp med tre andra gnagare. Trots att jag har ett bastant överläge, så träffas jag av en träff av bajenkillen. Han hade inte ens tittat på mig, då han samtidigt slogs med en av våra top boys. Så, precis när jag ska slå honom över ansiktet, så kör han in en riktig smäll på mig. Blixtsnabbt, hårt, rätt över tinningen. I och med det numerära överläget, så blir det oerhört pinsamt när jag automatiskt segnar ner. Jag ser vita sneakers bredvid mig, samtidigt som synen flimrar. En av gnagarna lyfter dock upp mig, samtidigt som bajens front äntligen fått ge vika. Bajarna backar sakta, och jag tittar bakåt och ser att vi under tidens gång vunnit oerhört mycket mark. Det känns som en evighet sen de första bajarna började springa, och jag kände en oerhörd beundran över de tiotals bajare som stått kvar. Så plötsligt tar en av gnagarna i de bakre ledet sats och med en hoppspark bryter fronten, träffar den främsta bajaren med en spark i magen, vilket får honom att falla baklänges. Det får automatiskt alla oss gnagare som fortfarande är på benen att rusa. Bajarna ser sin enda flyktväg, och backar i hög fart.

Polissirener hörs som klockor, avlägset. Men det är ändå en signal som får gnagarna i de bakre leden att springa. Jag springer bakåt, tillbaka mot Kungsholmen, och när jag kommer till brofästet, så kliver poliser in och griper de flesta av oss gnagare som sprungit.
Själv springer jag som en råtta ner, tillsammans med en annan kille, nedför den trappa som leder till hamnen. Mörk, smal trappa, som polisen inte bryr sig om. Dom haffar ändå tillräckligt många.

När vi sprungit en bit stannar både jag och den andra killen.
- Fan, vilken jävla holmgång, flämtar han ur sig.
- Mm, svarar jag, och tittar upp mot bron, helt stum av vad jag nyss fått se.
Killen spottar och tar fram ett ciggpaket och börjar skratta.
- Fan, vi tog dom. Fan vad härligt!, säger han högt samtidigt som han torkar bort det blod som rinner ur näsan.
- Ska du ha dig en cigg?, frågar han och kollar på mig. Du blöder vid ögonbrynet.
Jag tar mig försiktigt mot ögonbrynet samtidigt som jag tar en cigg.
- Du är ny va?, frågar han samtidigt som han med sin beige tröja torkar bort mitt blod.
- Ja. Men fan, dom hade tio killar som stod kvar skitlänge mot alla oss. Vad var det för några?, frågade jag, samtidigt som jag andades ut.
- Ett äldre garde. I Bajen har dom ungefär tio stycken som tillhör de bästa av de bästa, om du förstår. Det är alltid samma tio som står kvar, när de andra springer, dom är otroliga. Men det var min spark som sänkte den sista, säger han och blinkar.
Jag förstår samtidigt att det var han som lagt in den sista hoppsparken.
- Förresten, Danny gick det riktigt illa för. Blir ingen match för honom.
- Sprang han med oss från snuten, eller?, frågar jag.
- Inte en chans. Killens ansikte var helt mosat, han ligger kvar och tas upp när ambulansen kommer.

VN:F [1.9.11_1134]
3.7/5 (3 röster)
Huliganfighten, 3.7 out of 5 based on 3 ratings

8 kommentarer

  1. ozz Skriver:

    slagsmålscenen va jävligt bra, kändes som man va där i högsta adrenalin!! som aikare blev man irriterad på att han blir imponerad av de sista 10 bajare men som läsare gillar jag de, käknns som de finns massa mer o hämta!!…fortsätt vill gärna läsa del 2!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. Arianna Skriver:

    Jag håller med! Riktigt bra!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  3. del två tack Skriver:

    fixa del två snälla man fick en kick av och läss det bra skrivet bra skrivet bra in håll mer sånt här du kan din sak

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  4. mer noveller Skriver:

    snälla mer sådana här novller fan bra skrivet

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  5. andreas Skriver:

    är iofs emot huliganism osv, men det var extremt bra skrivet och man vill bara fortsätta läsa! BRA

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  6. mer noveller Skriver:

    del 2 tack

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  7. del 2 tack =) Skriver:

    gör en del två man fick en sådan kick som man var med så kan du göra en två snälla måste höra mera sådan här du kan din sak utnytja det i ord mer en knytnäven till slut är det du som skriver nästa huligan bok

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  8. go kille Skriver:

    när kommer del två fick sådan kick av det du skrev när kommer del 2 så man får höra mer goa historier om huliganer

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.