Framtiden lönar sig inte

En morgon år 2000 vaknar Albert. Han bor och jobbar på KTH i Stockholm. Albert jobbar som en professor i fysic och kemi. Albert jobbar med sina små experiment på fritiden. Dagen innan hade han jobbat väldigt sent på ett experiment. För att kolla om det är klart går han ner till labbet tidigt på morgonen. Experimentet som Albert hade låtigt stå var nu klart. Hans tidsmaskin var redo att använda. Om den nu skulle funka vilket Albert inte trodde så skulle han resa fram i tiden 1500 år. Alltså till år 3500. Albert var väldigt fascinerad av framtiden och tidsresor. Ända sedan han var en liten pojke hade han velat resa i tiden. Speciellt dom gångerna han hade gjort något dumt han ville rätta till. Denna maskin han byggt ska hjälpa världen. Fast den kan också förstöra väldigt, väldigt mycket.

När hälften av hans arbets dag var slut. Gick han ner till sin tidsmaskin. Han kollade igenom allting så att det skulle funka när den skulle användas. Plötsligt så kom det gnistor från maskinen. Maskinen började skaka och Albert slogs medvetslös.

”Aj, mitt huvud,” stönar Albert. Han hade vaknat av ett högt tjut. Han var kvar i sitt laboratorium. Fast det var mörkt och fönstrena var igenmurade och hela huset verkade vara förstört. I ett hörn låg det ett mycket stor och vass yxa. Albert tog upp den och och börjad hacka mot sin före detta kontorsdörr. Det blev ett stort hål i dörren och så småningom kunde Albert ta sig ut. Han stod i korridoren och kollade ner mot vad som hade varit hans klassrum.

Till slut kom han ut ur byggnaden. Han hade kommit till skolans baksida. Han tittade upp mot skolan. Det verkade som om allting var förstört. Albert stod stilla, för vad han just nu tittade på gick inte att förklara. Framför sig såg han skyskrapor. Men inte vanliga skyskrapor. Dom var annorlunda. Mer avancerade. Inte nog med det. Bilar flög runt över allt, bilarna åkte på vägar som var osynliga, detta visste ju inte Albert men det såg så ut eftersom bilarna åkte så rakt och i ett mönster. Där det inte fans bilar så var det tunnlar. I tunnlarna åkte det tåg, inte vanliga tåg. Dom var runda och såg ut som ett pistol skott. Albert blev förvånad över en annan sak också. Folket som bodde i denna tid var helt normala. Inte än deras kläder hade förändrats. Han tittade noga och han kunde se dom märkena som han så ofta såg bland ungdomarna på skolan. Nike, Fubu, Reebok och Adidas fanns alla.

Han stod stilla ända tills en mycket kort man kom fram till honom. ”Glubuk also blåkek?” sa mannen. ”Ehh pratar du svenska?” frågade Albert. ”Ahh shwedish, jagh prhatar shwedish fasht inthe shå zjätte brah,” svarade mannen. ”Vem är du?” frågade Albert meden lättnad, at dom i alla fall kunde prata svenska här va ju bra. ”Jagh ähr dhen khunlige tidz pathare, jagh thar hand ohm allha mänithkor thom kommer hit ithrån bakhtiden. Khunghen thill nog thnacka mhed thig,” svarade mannen lite mer strängt. ” Men hur vet han att jag är här jag kom ju precis,” undrade Albert. ”titha dhär,” mannen pekade up mot en liten kamera som var upsatt på en påle utanför skolan. Mannen fortatte att peka på ett dussintal kameror som satt uppsatta. ”Jaha de förklarar ju saken,” sa Albert.

Mannen började gå och Albert förstod att han skulle komma med. Han följde efter. Efter ett tag kom dom till vad som verkade vara en hållplats till ett ”tunnel tåg” som Albert hade tyckt vara ett mycket passande namn till tågen. Dom steg på och mannen mumlade något i en liten radio han hade haft i sitt bälte. Plötsligt öppnade sig alla dörrar i tåget och alla utom mannen och Albert gick ut. ”Vad hände,” frågade Albert. ”Jahg tha åth alla ath ghå uth uhr thåget. Ehn thäkerheths åhtghärd. Inghen thår the vhar khunliga thlottet ligher,” suckade mannen. ”Jaha, varför inte,” svarade Albert. Inget svar kom och när Albert hade frågat den frågan hade han inte hellre väntat sig ett. Efter ett tags åkande kom dom fram till en hållplats. Ingen parrong var uppbyggd så dom fick hoppa ut ur tåget. Mannen gick fram till en dörr som låg precis där dom hade hoppat av och slog in en kod. Dörren öppnade sig med ett svishhh. Mannen klev in och Albert följde honom. Albert och mannen befann sig i ett stort rum med tre dörrar. Alla tre var gråa. Mannen tog upp en nyckel som var lika stor som var lika stor som handtaget på dörren. Han stack in nycklen i dörren och vred om. Dörren öppnades och Albert klev in i ett väldigt stort rum med kristallkronor, persiska mattor och en stor stol med en lång man sittande på den. Runt omkring honom var där män som stog med automat pistoler. Dom är nog kungens vakter, tänkte Albert. ”Khungen, jahg hittade dhenna mhannen utahnför ghamla skholan, jahg förezlår atth vi shätter honom i fhängelse….,” sa mannen. ”Glucky, vad har denna mannen gjort,”svarade kungen. ”Har vhi hinte sagt atth dhet är olaghligt att resa i tiden,” svarade Glucky. ”Vad heter du?” frågade kungen. ”Jag heter Albert.” ” När Albert hoppade in i sin tidsmaskin är jag säker på att han inte visste att det var olagligt,” försvarade kungen. ”Ja ok då men jag tycker du har fel,” klagade Glucky. ”lochliahskdodofjeojf fjfodlemnd fofofpd. Dodidiofhfj,” sa kungen. En vakt pekade på Albert som han skulle följa honom. Albert följde två vakter till ett rum. Sedan gick dom utan ett ord. Rummet var mublerat väldigt fint och Albert satte sig ner på en stol. Efter ett par minuter kom det två robotar in. Dom var båda klädda som hembiträden. ”bzzzzt, hej Albert vi zka göra igorning ditt rum åht dig.” ”Jaha tack,” svarade Albert.

Albert lutade sig tillbaka i sängen och somnade. När hanvaknade upp så stog det mat uppdukat på bordet framför honom. Albert hade väldigt ont i huvudet och han kände att han hade ett stort sår på huvudet. När han hade ätigt färdigt bestämde han sig för att gå ut och prata med kungen om hur han skulle kunna komma tillbacka. Han öppnade dörren och utanför satt kungen på sin tron med sina vakter runt omkring honom. ”Gomorn ers Majestät,” sa Albert så snällt han kunde. ”God morgon Albert, sovit gott?” frågade kungen. ”Ja då. Jag har bara lite ont i huvudet,” stönade Albert. ”wjdiefnrigi,” sa kungen till en vakt. Vakten rusade ut och kom tillbaka inom en minut med en tablet som Albert förstog var en huvudvärks tablett. Albert svalde den och kände sig genast bra. ” Hur kommer jag hem,” frågade Albert. ”Våran tidsmaskin är trasig så du får nog stanna här några månader,” svarade kungen. ”Neejjj det kan jag inte, finns det ingen annan maskin?” ”Nej tyvärr,” svarade kungen. ” Det var någonting i kungens röst som fick Albert att tro att han ljög. Albert gick tillbaka och sov.

Albert väktes av ett plingeling. Det var Kungen som stog med en stor klocka och ringde. ”Det var värst vad du sover mycket. Men så brukar det vara. När man reser till olika tidszoner förlorar man eller får ett par timmar. Man blir alltid trött,” sa kungen. ”Jaha va intressant,” svarade Albert. ”Det är i alla fall dags för middag nu. Eller du kanske inte är hungrig?” undrade Kungen. ”Jo jag är jätte hungrig,” sa Albert.

Under middagen märkte Albert att han hade jätte ont i magen. När han kände på sin mage hade han ett stort ärr. Sedan började Albert fatta. Han var ifångatagen och dom utförde experiment på honom. Albert förstog att han var tvungen att rymma och hitta ett sätt att ta sig hem. Albert satt och tänkte på detta ett tag och kom på att om han skulle rymma var det bäst att han gjorde det nu innan det blev försent. Albert sa att han var tvungen att gå på toalletten och gick ifårn bordet.

Albert smög så tyst han kunde med sina grejor i en ryggsäck. När han kom ut i friska luften såg han att han var lite utanför staden och han började gå innåt. Snart kom han fram till centrum. Han började gå över gatan när en man som såg helt vanlig ut kom fram till honom och puttade in honom i ett hörn. ”Jag är den sista som kan hjälpa dig så lyssna noga,” sa mannen. Albert stog stilla och vågade fram ett par ord. ”Kan du hjälpa mig att komma hem?” undrade Albert. ”Ja. Det är flera sm har försökt men dom är nu döda,” sa mannen. ”Redan försökt. Jag har ju precis kommit,” svarde Albert. ”Ja men hela världen vet det. Lyssna nu. Det är en mycket viktig grej som du ska komma ihåg. När du kommer hem ska du berätta vad jag säger till nån viktig person som kan hjälpa världen. För ungefär 300 år sedan avslutades 5 världskriget. Det var mycket destructivt och många personer dog. Detta var ett krig då det inte fanns några män ute och krigade utan det var en person och några datorer som skötte allt. Atombomber släpptes litehit och dit. Detta ska du se till att det inte händer,” sa mannen mycket allvarligt.”

Albert och mannen gick mot ett stort hus. Dom gick ner i källaren och Albert blev inputtad i ett mycket litet rum. Mannen gick ut ur rummet men ingen var där. Efter ungefär en minut kom mannen också ut ifrån samma dörr. Då förstog Albert att han hade åkt igenom en teleport. Albert följde mannen upp igenom ett stort hus. Han kom till en stor sal. I mitten av den stog en tidsmaskin. Detta såg Albert på den kolviska halvaxlens drivrutin som var ihopkopllad till perimetern till arean av framkolvens bakdel.

Albert han bara komma in I tidsmaskinen innan han hade avlidit. Det ända som kom med tidsmaskinen hem var en dagbok.

Det är den dagboken jag precis har berättat ur. Albert var inte bara min kompis men en mycket viktig person som skulle kunnat rädda hela världen. Jag kan inte göra det som han skulle kunnat göra. Det har redan gått för långt. Atombomb är ett vardagsord och det dröjer inte länge förrän den första faller.

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (2 röster)
Framtiden lönar sig inte, 3.0 out of 5 based on 2 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.