Ett fall för Arvid Task

Polischef Arvid Kask hade haft en enormt stressig dag och kände för att komma bort från arbetet ett tag. Han tog sin hatt och överrock och stängde av kontorets radio som dånade ”flickorna på TV 2″ med Gyllene Tider. En sista blick över det tomma kontoret. Så släckte ha lampan, stängde och låste. Han gick ut från stationshuset och kom ut på Halmstads stora månbelysta torg. Det hade varit en lång kall vinter men nu verkade den äntligen ha gett med sig. Snön, som det varit ovanligt mycket av det här året hade smält undan på några dagar. Det enda som vittnade om att den funnits var de grå slaskpölarna som prydde gathörnen.Som vanligt efter en stressig arbetsdag styrde Arvid stegen mot Halmstads ”glädjekvarter”. För säkerhetsskull gick han en omväg genom en bakgata. Det vore mycket olämpligt om en polischef som han blev sedd på en horgata så snart efter att torskarna förklarats olagliga.

Lyydia Svan stod som vanligt vid trottoarkanten. Det var mer än kallt. Hon frös i sina tunna högklackade skor och nätstrumpor. Det var de enda kännetecknen på att hon var prostituerad. Lyydia var i trettioårsåldern, hade långa smala ben och kortklippt hår blont, krusigt hår. Hon var alltid lika trevlig och ögonen var glada blå, men inuti hennes huvud rörde sig andra tankar.

Hon visste att han skulle komma. Det var onsdag och då kom han alltid. Hon var inte som de andra kolegorna på gatan. De var hårdsminkade och uppuschade till tusen. Lydia däremot klädde sig i bekväma T-tröjor med hemtrevliga färger och ingen make up alls.

-Lyydia! Hej min duva. Den trötta mansrösten kom från hennes stamkund Arvid Kask. En ogift polischef med tre barn på olika håll i Götaland. Lyydia förstod inte vad kvinnorna såg hos honom. Han var kort i växten, tunnhårig, och hade falska uttryckslösa ögon. Men, men tänkte hon. Hon var inte hans flickvän. Han var en del av hennes levebröd. Arvid var kriminell på både ett och annat sätt. Han hade tidigare stått anklagad för förskingring. Han hade klarat sig undan den gången, men hon visste att han var skyldig.

En av hennes vänner, Kristina (en ung, otroligt vacker liten hora som förut varit Lyydias bästa vän) hade berättat om hur han smugit undan amfetamin för tusentals kronor för egen räkning vid en razzia. Kristina hade varit rädd för Arvid. En gång hade hon fått stryk av honom. Kristina hade anförtrott allt åt Lyydia och sedan hade hon berättat att hon skulle gå till polisen. På ett eller annat sätt så hade fel person fått nys om det och en dag så var Kristina bara borta. Lyydia saknade henne mycket, men hon talade aldrig om sin vän. I hennes huvud växte tankarna på hämnd allt starkare. Snart hade det gått fyra år sedan dess. 1461 ensamma dagar. Visst hade Lyydia fått nya vänner, men tomrummet efter Kristina slutade aldrig att göra ont. Hon visste vem som var orsaken till Kristinas försvinnande och hon visste att vännen var död. Det var vetskapen om knarksvindlet som mördat Kristina och nu hade hon, Lyydia den kännedomen men det vågade hon inte visa för någon. Hon måste hämnas på något sätt! Och hon visste precis vad hon hade för hållhake på honom. Hon kom på sig själv med att stå och skratta och vaknade med ett ryck ur sina tankar. Om han bara visste.

Privatsnok Fredrika Holmberg vaknade ur sina dagdrömmar av att mikrovågsugnens klarsignal ringde. Den härliga doften av ostkaka spred sig i den lilla solbelysta tvåan. Hon tog fram en burk hallonsylt ur kylskåpet och förberedde sig för en lugn dag hemma. Hon hade inget särskilt att göra. Kanske skulle hon äntligen ta ett krafttag mot dammråttorna under sängen. Hon skulle just slå sig ned i sin lilla bekväma tvåkvinnosoffa av terrakottafärgat läder då den mest irriterande av all världens ringsignaler ljöd genom rummet. Helt omöjligt att ignorera Med en trött suck ställde hon ned tallriken och lyfte sin gröna kobra.

- A hallåå?
- Är det Fredrika?
- Jo det är väl det.
- Det är Arvid Kask.
- Hej du. Vad kan jag väl hjälpa dig med då?
- Jag vill inte ta det per telefon. Kan du inte vara snäll och göra mig sällskap över en bit mat.
- Visst. Om du bjuder. När ska vi ses?
- Så fort som möjligt.
- Jag kan komma ner till fiket om typ tjugo minuter. Ska bara torka håret först.
- Bra vi ses. Hej då.

Typiskt. Hon som hade tänkt ta det lugnt. Av alla människor så måste det vara just han och av alla dagar så just idag. Typiskt, typiskt, typiskt. Hon hade jobbat med honom förut, då hade hon haft i uppgift att spionera på hans arbetskamrat, som Arvid hade misstänkt för att han skulle ha fifflat med något register. Hon hade aldrig gillat honom. Han var lömsk, egoistisk och sjukligt paranoid. Vad kunde han ha hamnat i för trassel nu då ?

Klockan var nästan halv sex när Fredrika kom hem från sitt möte med Arvid. Utpressning hade han sagt. Tydligen var det någon som var ute efter honom. Det var inte utan att hon önskade denne någon lycka till. Hon ångrade redan att hon lovat hjälpa honom. Någon försökte skrämma honom till att betala en stor summa pengar genom att hota med att sprida ut falska fakta som skulle sätta stopp för hans ”poliskarriär”. Just så hade han sagt det. ”Poliskarriär” Hon önskade sig många hundra mil därifrån, men sagt är sagt så nu var hon tvungen att hjälpa honom. Men vem kunde det vara ? Han själv hade ingen aning om vem som skulle vilja göra honom något ont men hon hade många teorier. Hon visste inte att ödet tänkte hjälpa henne på traven med ett spår redan samma kväll.

Telefonjävelen ringde för typ femtusendegången den kvällen. Klockan var omkring halv elva och en mycket trött Fredrika släpade sig bort till telefonen. Dammråttorna under sängen flinade hånfullt mot henne.

- Vem ? suckade hon irriterat.
- Stör jag? Oj förlåt, sa en kvinna i andra änden av linjen. Jag heter Lyydia. Lyydia Svan och jag måste tala med dig om Arvid Kask. Är han bekant ?
- Jo tyvärr. Vad är det med honom ?
- Vi tar det sen. Kan du vara snäll och låta mig komma upp till dig så kan vi prata senare.

Fredrika Holmberg gick med fundersamma steg fram till sitt vardagsrumsfönster och tittade ut. Mycket riktigt. Där nere i telefonkiosken stod en kvinna och vinkade. Fredrika öppnade fönstret och kastade ut sin portnyckel åt kvinnan. Fredrika observerade att hon var ganska kort och hade pojkfrisyr. Två minuter senare satt de båda kvinnorna i Fredrikas kök och som om de alltid hade känt varandra. De var lika gamla och hade mycket gemensamt. Inte minst Arvid torsken Kask

Lyydia var mycket nöjd med vad hon gjort. Hon och Fredrika hade suttit uppe till sent på natten och talat. Detektiven hade litat på de uppgifter hon fått, men för säkerhets skull ville hon ha bevis på att han var en torsk. Efter en lång övertalningsprocess hade Lyydia gått med på att ha en minimikrofon kamouflerad till en brosch på kragen till sin marinblå kappa så att Fredrika skulle kunna bevisa i domstol att Arvid köpte sex.
Efter en tidig frukost med sin nya vän hade hon gått vägen förbi det lilla konditoriet Tures toppiga tårtor på vägen hem till sin egen lägenhet. Hon tog en genväg genom en liten gränd. Plötsligt träffades hon av ett slag i huvudet och snubblade till. Hennes kartong med Napoleonbakelser föll till marken och förvandlades till en geggig sörja med samma färg som snöresterna.

Typiskt. Slut på ostkaka. Det var just lägligt. Hon som hade sådan ostkakeabstinens !
För övrigt var det slut på lite av varje. Det gick inte an ! Hon som hade bjudit hem den stilige, gästande stockholmspolisen Kenneth Andersson på middag i kväll.
På med skorna och den gröna jeansjackan. När hon höll på med att snöra kängorna förstod hon plötsligt att hon efter nattens snack med Lyydia gått in för att fälla sin egen klient. Om inte för mordet på Kristina eller för bedrägeriet så för att han köpte sex.
Plötsligt sprakade det till i högtalaren som var kopplad till Lydias mikrofon. Någon skrek ! Lyydia ! Arvid ! Fredrika rev åt sig sin tjänstepistol och rusade ut. Hon sprang som hon aldrig sprungit förr.

Halmstad är inte särskilt stort, och på långt håll kunde hon höra ljudet av dunsar och skrik. Fredrika ökade takten lite till.
Hon flåsade som en andfådd bäver när hon väl kom fram till gränden. Fredrika tvärstannade. Det var en vedervärdig syn. På marken framför henne låg resterna av Arvid Kask. Lyydia stod flämtande böjd över honom med en smetig kniv i handen.
Blodet som blandades med smält snö och utkladdad Napoleonbakelse fick Fredrika att tänka på hallonsylt. Hon vände sörjan ryggen och gick mot Konsum.

VN:F [1.9.11_1134]
1.0/5 (3 röster)
Ett fall för Arvid Task, 1.0 out of 5 based on 3 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.