Deckare

Kapitel 1Göteborg, december 2005
Det spöregnade. Hanna Westin var på väg hem med buss 240 efter halvtidsjobbet på McDonalds. Hon såg fram emot kvällen när hon skulle med Linda till Liseberg. Hon bodde i ett radhus i Hjuvik som hon hyrde för pengarna hon hade ärvt från sin pappa som försvann när hon bara var 3 år, nu var hon 18. Hanna jobbade halvtid på Handelsbanken och halvtid på McDonalds, och tjänade precis så hon klarade sig.
Linda var Hannas bästa vän och dom hade mycket gemensamt.

Kapitel 2

Kvinnan som just skulle bli mördad såg sig om. Hade hon inte sett honom? Just där borta, utanför toaletterna, han hade precis lika dana ögon. Dom där hemska stirrande gröna ögonen som när han var arg utstrålade all världens hat. Hon gick vidare, och plötsligt såg hon honom igen. Mitt emot sig, och just då förstod hon.
Hon skulle dö.

Kapitel 3

Det var då fan vad det alltid ska regna här, tänkte Kriminalinspektör Stefan Lundin när han var på väg hem efter ännu en dag på jobbet.
Det mesta var skit idag, mobilen var trasig, och det hade bara vart massa pappersarbete att göra. Nåja, han hade ju i alla fall inte bråttom hem. Hans dotter Linda skulle ju inte vara hemma förrän vid 22 ändå. Hon och hennes vän Hanna som hon hade känt sedan hon var liten hade ju fått för sig att åka till Liseberg nu när det var vinter öppet. Då kunde han ju i alla fall få gå igenom dagen i lugn och ro. Det brukade ändå vara ganska mycket att göra så här dags på året. Folk som blir mer eller mindre galna av att året snart är slut och man har inte fått något gjort detta heller, så då får vissa personer ångest och blir arga för vad som helst. Han parkerade bilen i garaget till det slitna huset, som han hade tänkt och renovera i 2 år nu. Men det blev ju aldrig av, så mycket jobb som han hade att göra hela tiden. Han satte sig i soffan och slog på teven. Det skulle tydligen inte bli så mycket bättre väder den kommande veckan heller. Man kunde ju ha tänkt sig att allt regn var slut nu efter den här dagen när det bara hade öst ner från morgon till kväll, men så väl var det inte.
Han tog fram en påse jordnötter och lade sig i soffan och tittade på någon konstig film som handlade om en clown som var trött på circus resandet och ville bli cowboy. Det var den sämsta film han hade sett. Han vaknade 22:50 av att ytterdörren slogs upp och Linda kom in och ruskade liv i honom med sina blöta händer.
- Har du hört vad som har hänt?
- Vad?
- På Liseberg!
- Nej, jag har sovit, vad är det?
- Det har skett ett mord.

Nästa morgon vid 10 vaknade Linda av röster nere från vardagsrummet. Hon klädde sig och gick ner till köket och åt frukost. Det var Pappa och Johan, Pappas assistent som pratade. Dom sade något om att ”spärra av” Om några timmar skulle hon och Hanna in till stan.
Kriminalinspektör Stefan Lundin tänkte. Varför skulle någon vilja döda en person som inte hade några anmärkningar lagligt, och som inte hade några problem alls.
Det här mordet var inget vanligt mord. Fast det var ju egentligen inget av dom. Han hade haft hand om ganska många mordfall, och hade vart med om en hel del konstiga saker. Men denna dan skulle han koncentrera sig på detta mord på Liseberg. Kriminalinspektör Lundin, och Kriminalassistent Johan Wiberg gick ut till bilen och körde in till stationen. Där väntade; som vanligt efter ett brott, Anna Fransson som skulle ge dom alla detaljer om mordet, vittnen och offret. Det var i spegelhuset som mordet hade skett. Dem fick se bilder på kvinnan. Hon hade fått flera knivstick i magen, ett i axeln och ett rakt genom pannan. Det fanns inga som helst spår av mördaren och det fanns inga vittnen. Dem hade identifierat offret. Kvinnan var 27 år hade inga barn, ingen sambo eller liknande, inga syskon, men en mamma som bodde ute i Frölunda, i Näset.
- Ta kontakt med mamman och berätta att hennes dotter är död och bestäm en tid när vi kan komma dit. Sa kriminalinspektör Lundin till assistent Johan Falk.
- Okej..
- Bra, och kolla vem hon är. Jag vill veta det mesta om henne.
- Jag åker in till Liseberg ikväll och tar mig en titt.
Det var tjockt med folk på Liseberg även denna kväll. Ingen verkade ha skrämts iväg av gårdagens mord. Och Liseberg hade förstås gjort så mycket dom kunde för att det inte skulle bli för stora nyheter. Hela Liseberg var upplyst av lampor i träden och på vägarna. Det var faktiskt riktigt fint, tänkte kriminalinspektör Lundin.

Kapitel 4

Kriminalinspektör Lundins mobil ringde. Klockan var 4 på morgonen och han hade knappt sovit en blund. Det var Falk.
- Har du fått tag på mamman till offret?
- Ja, men jag har inte hittat något ovanligt om henne. Hon jobbar i kyrkan i Torslanda, är 57 år gammal, hennes man gick bort förra året i cancer. Hon är också djupt religiös.
- Okej, bra jobbat. Har du bestämt någon tid som vi kan träffa henne?
- Ja, men hon var väldigt sur av sig, som om hon verkligen inte ville träffa oss egentligen. Hon ville absolut inte att vi skulle komma hem till henne verkade det som. Hon tyckte att om vi nu var tvungna att träffa henne så fick vi komma till kyrkan. Hon skulle vara ledig klockan 4 i eftermiddag.
- Okej. Jag kommer och hämtar dig på stationen vid halv 3, så åker vi dit lite tidigare och ser om vi hittar någon intressant.
Stefan Lundin somnade om. Solen sken denna vinterdag och Kriminalinspektör Stefan Lundin satt och åt frukost. Det hade kommit ungefär två centimeter snö under natten, det var 1 minus grad ute och frosten hade bitit sig fast i marken. Han satt och tänkte igenom hur han skulle lägga upp samtalet som dom skulle ha med offrets mamma. Och vad var det hon hette nu då? Han var så dålig på att komma ihåg namn. Birgitta Smedberg var det nog. Klockan blev 2 och Stefan Lundin åkte in till stationen för att hämta Johan Falk. Royal League matchen mellan IFK Göteborg och Malmö FF skulle starta om en dryg halvtimme, så det var mycket bilar ute på vägarna i stan. Han kom fram till stationen 10 över 3. De åkte ut till Torslanda. När dom körde förbi Torslandakrysset så fick de larm om att det brann i Torslanda kyrka. När dom bromsade in utanför kyrkan så såg dom att det inte var lite det brann heller. De hälsade på brandchef Hans Persson, och han gav klartecken om att de kunde gå in. De fick var sin hjälm av Persson. Det var en förskräcklig syn de såg. Längst framme vid altaret hängde en kvinna i taket med ett rep runt halsen. Repet liknade egentligen mer en tross från ett fartyg, då den var väldigt tjock. Det brann i en ring runt henne och flammorna slukade hennes ben. Hennes ögon var utstående och ansiktet var blått. Lundin vände sig till Hans Persson.
- Hur länge kan vi vara härinne?
- Vi bedömer att vi inte klarar taket. Det kommer rasa in.
- När?
- Snart.
- Hur lång tid har vi?
- Femton minuter. Inte mer.
- Okej, få ner henne därifrån när ni har släckt elden runt henne, och ta med henne ut innan taket rasar. Under tiden, har du någon kamera eller video?
Falk tog upp sin mobiltelefon.
- Ta helbilder, detaljer, ur alla vinklar.
- Fem minuter, sa Persson. Inte ett ögonblick till.
De hann precis ut med kvinnan innan taket rasade in. Det hade börjat falla små snöflingor som svalkade skönt efter hettan inne i kyrkan. Det skulle antagligen gå att identifiera liket snabbt eftersom det bara var benen som hade blivit brännskadade. Stefan Lundin tänkte efter. Kan det ha varit självmord? Att hon först tände på och sedan hängde sig själv? Men nej, han hade en stark känsla av att det här var ett brutalt mord. Nu hade teknikerna kommit dit och dom kunde nästan direkt identifiera kvinnan.
- Det var som fan! Utbrast Johan falk.
Det var Birgitta Smedberg.
- Det är knappast någon tillfällighet att det händer precis innan vi skulle prata med henne om du frågar mig. Det är ingen tvekan om att hon visste något om mordet på Liseberg. Här hittar vi inget mer. Vi ger oss av till hennes hus direkt.
Det var nu så mörkt ute så man knappt såg handen framför sig, och Kriminalinspektör Stefan Lundin bromsade in den slitna blå Volvon på gruset utanför Birgitta Smedbergs hus. Assistent Johan Falk lät Stefan Lundin gå först, som vanligt.

Kapitel 5

Linda Lundin var på väg till Hanna Westin för att möta henne innan de skulle på fotbollsmatchen. Det var mörkt ute men det var upplyst på gatorna. Linda var cirka 50 meter från lägenheten när hon såg att Hanna fördes ut av två män till en skåpbil som stod bredvid trottoaren och väntade. Hon tyckte hon kände igen en av männen, men hon kunde inte komma ihåg vem det var. Hon sprang, men förgäves. Bilen körde iväg direkt. Det var en svart skåpbil, han hon uppfatta. Hon ringde direkt till sin pappa.
- Lundin.
- Det är jag. Hanna har just blivit bortförd av två män i en bil utanför hennes lägenhet.
- Vi är bara ett kvarter bort. Kom till det gamla huset vid hörnet, du vet.
- Vad gör ni där?
- Det spelar ingen roll, kom hit nu. Skynda dig.
- Okej jag kommer.
- Vi väntar utanför.
Det tog inte mer än 2 minuter innan Linda var där.
- Vad var det för bil? frågade Stefan Lundin sin dotter.
- En svart skåpbil.
- Registreringsskylt?
- Hann inte se den.
- Okej, vi går ut med en efterlysning på en svart skåpbil.
- Så länge kan du vänta i bilen.
- Men..
- Gör bara som jag säger.
Kriminalinspektör Lundin öppnade dörren till Birgitta Smedbergs hus.
- Hon var mer än bara djupt religiös.
Det låg böcker om att domedagen skulle komma, överallt och det såg nästan ut som en gammal kyrka där inne. På en lapp som Johan Falk hittade stod det:
”Det är min uppgift att varje dag, av lydnad till Gud och hans mästare, följa de order jag får och inte tveka att utföra de handlingar som krävs för att människorna ska förstå vad som kommer att drabba dom som överger Gud”
- Det måste vara någon församling eller sällskap som ligger bakom allt det här. Det är sjuka människor. Sa Johan Falk
- Och här har vi alla som ingår i sekten. Sa Stefan Lundin och pekade på ett tiotal foton med namn på väggen.
- Jag känner igen ett namn här. Sa Stefan Lundin. Säg åt Linda att komma hit.
Det var namnet Hans Westin som han hade fastnat på. Linda kom in i huset och fick se fotot. Hon blev först alldeles tyst men sen utbrast hon
- Det är ju han! Han som förde bort Hanna.
- Vi gör en efterlysning på Hans Westin direkt. Sa Kriminalinspektör Stefan Lundin till assistent Johan falk.
Falk ringde i sin mobil. Sen sa han
- Han är anmäld försvunnen för 14 år sedan.
- Då var det som jag misstänkte. Det är Hanna Westins försvunna pappa. Sa Stefan Lundin.
- Och det var därför jag kände igen honom vid Hannas lägenhet. Sa Linda.
Just då hörde dom på polisradion att man hade sett en svart skåpbil stå utanför en gammal sommarstuga på Långe Jans väg i Hjuvik. Stefan Lundin pratade tillbaks i radion.
- Vi behöver förstärkning till sommarstugan i Hjuvik. Och det snabbt.
- In i bilen direkt. Vi kommer dit innan förstärkningen, och dom kanske kommer för sent.
Dom körde upp på Långe Jans väg. Sommarstugan låg uppe på berget, nästan längst upp på vägen.
- Du stannar i bilen, Linda. Så går jag och Johan upp till huset.
De smög sig försiktigt upp på berget så att de kunde se in. Det var en ganska stor sommarstuga, och ganska stora fönster, så de såg precis vad som hände där inne. Alla stod i en halvcirkel runt Hans och Hanna Westin, och Hans höll på hennes axlar. Det stod också en man bakom dom, som talade ut till alla. Dom kunde inte höra vad han skrek, för det blåste ute. Men det verkade som om det skulle hända något. Och plötsligt såg Stefan Lundin trossen, en lika dan som hade använts vid mordet på Birgitta Smedberg, som låg framför Hannas fötter. Och nu insåg han vad som var på väg att ske.
- Dom tänker hänga Hanna också! Fick han fram innan han såg Hans Westin lyfta trossen och sätta den över sin dotters huvud.
Det såg inte ut som om Hanna gjorde något motstånd, men han höll henne i ett järngrepp. Stefan Lundin krossade fönstret med sin pistol och sprang in. Alla vände sig om mot honom. Hans hade redan snarat åt trossen så hårt runt Hannas hals att hon redan höll på att kvävas. Och Hans Westin höll fortfarande kvar henne. Mannen bakom dom som hade talat förut tog fram en kniv och höll mot Hanna.
- Rör du dig närmare skär jag halsen av henne! Skrek han.
Då kom ett tiotal Poliser in med dragna vapen, och man hörde en helikopter ovanför. Hanna Westin var nu helt medvetslös och Kriminalinspektör Stefan Lundin såg bara en utväg för att rädda hennes liv. Han sköt ett skott som träffade Hans Westin i pannan, som föll bakåt. Hanna föll till marken. Det kom in ett tiotal Poliser till som tog hand om dom andra medlemmarna i sekten.

Epilog

Dagen efter tänkte Kriminalinspektör Stefan Lundin tillbaks på de senaste dygnen. Hans Westin kommer tillbaka till Sverige efter att ha legat ute på gatorna i USA och varit drogmissbrukare. Han blir lockad och förd till Sverige, och en sekt som leds av Hans Westins morbrors son. Hans mördar Medlemmen i släkten Birgitta Smedbergs dotter, på Liseberg, som ett offer till gud. Det är också Birgitta som väljer offret. Polisen blir inblandad och dem vill inte riskera att åka fast, så dom tar ett offer till. Det är Birgitta Smedberg själv. Sedan vet dom att Polisen är dom på spåren, så dom ska byta tillhåll, och Hans Westin vill ha med sin dotter Hanna. Men hon vill inte, och då planeras ett tredje offer, men Göteborgs Polisen med Kriminalinspektör Stefan Lundin i spetsen hinner fram i tid.

VN:F [1.9.11_1134]
3.6/5 (5 röster)
Deckare, 3.6 out of 5 based on 5 ratings

2 kommentarer

  1. niklas Skriver:

    hej

    Min svärmor heter Birgitta Smedberg, är 57år och har en dotter vid namn Hanna..
    Läskigt..

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (3 röster cast)
  2. bella Skriver:

    den var jätte bra ! :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.