Då efter festen…

Vad ska man göra? Man vet ärligt talat inte vad man ska ta sig till… Kan man prata med honom? Eller ska man bara låta saken va? Usch, det här är svårt! Man förstår inte vad som hände… Hur kunde det bli så dumt? Då efter festen…

Han stod där, mitt bland alla, och tittade på Nicklas. Alla pratade med honom, många fler än de som pratade med Nicklas…

- Nicklas, hallå, jag pratar med dig! ropade någon över musiken.
Nicklas tittade i den riktning rösten kom ifrån och såg att det var hans ”flickvän”. Enligt henne är hon Nicklas flickvän, och tydligen enligt alla andra också, men inte enligt Nicklas. Enligt Nicklas är hon bara ett besvär som är i vägen. Nicklas strök bort den mörka luggen ur ögonen och tittade irriterat på henne.

- Ja, vad är det? frågade Nicklas.
Hon tittade sårat på Nicklas.
- Förlåt då, jag stör visst bara! sa hon och gick sin väg.
Så det var bara för Nicklas att traska efter och låtsas ångra sig. Även om Nicklas inte ville ha henne som flickvän, var hon väldigt lojal, och Nicklas kunde ju faktiskt prata med henne om allt, utan att hela skolan fick veta det senare.
- Förlåt, det var inte meningen att svara ovänligt, det bara blev så, jag såg inte att det var du! sa Nicklas.
- Det är okej… Men tänk dig lite för nästa gång, man blir faktiskt ledsen! Sa hon.
- Okej, förlåt, sa Nicklas igen, men vad var det du ville säga? skyndade sig Nicklas att säga, så hon inte skulle hinna börja klaga igen.
- Nej, jag bara berättade vad jag ska göra i sommar, och om du och jag kanske kan göra något då, om vi fortfarande är tillsammans då, sa hon.
- Men du måste förstå nu, Linda! Vi är inte tillsammans! sa Nicklas med så häftig röst han kunde, jag har sagt det till dig hundratals gånger, men du lyssnar ju inte! Hon blev precis tyst.
- Du menar det verkligen, eller hur? Du vill verkligen inte vara tillsammans med mig. Även om jag älskar dig så att det gör ont! sa hon med den finaste röst hon kunde.
Han tittade på hennes långa blonda hår, gröna ögon och stora bröst, och tänkte att kanske ändå… Men nej, han skulle inte vara så elak mot henne.
- Nej, vet du Linda, jag kan ju faktiskt inte ”vara tillsammans” med dig bara för att jag tycker synd om dig, och för att du tycker om mig… Det vore ju inte snällt mot dig! Sa han.
- Jo, det kan du! Snälla, var så elak mot mig! sa hon med tårar i ögonen.
Usch, han stod inte ut med tjejer som tjöt.
- Nej, det kan jag inte, och så är det. sa han och gick och lämnade henne till sitt öde.
Om Nicklas kände killarna rätt på den här skolan skulle hon nog inte vara ensam så länge, de hade tjatat om att han hade en sådan jävla tur hela tiden som hade henne, nu kunde de ta henne.

Nicklas var sur och gick och tog en läsk ur kylskåpet i köket, han satte sig i kökssoffan och pustade ut. Så tittade han på honom igen, Robin. Han kunde inte låta bli helt enkelt. Han kunde förstå att tjejerna hängde efter honom, han såg väldigt bra ut, med sitt blonda hår och blå ögon. Han var lika ljus som Nicklas var mörk. Nicklas hade nästan svarta ögon och lika mörkt hår. Dom spelade hockey båda två, så dom var ungefär lika i kroppsbyggnaden, ungefär lika långa, ganska breda axlar. Han tittade tillbaka. Nicklas rodnade och tittade åt det hållet där alla tjejerna stod, men där var Linda också och blängde på Nicklas, och alla andra tjejer tröstade henne. Det fick honom att inte direkt att känna sig bättre. Dom satte på lite musik i andra rummet, så han gick dit, trängde sig fram bland allt folk. Det var en riktigt lyckad fest, väldigt blöt. Toaletten var oavbrutet upptagen med folk som tömde blåsan, och det låg folk i buskarna, ibland två och två på gräset i den svala sommarkvällen här ute på landet i kolukten, andra låg själva, däckade eller spyfärdiga.

Nicklas ångrade sig och gick ut och satte sig på en bänk istället, och lyssnade på alla ljuden som finns på landet. Han bodde själv i närheten, bara ett par kilometer bort, och med det hade han fått en massa nattgäster, bland annat Robin. Det kittlade lite i magen när han tänkte på honom och på att han skulle sova hos honom. Vad lustigt, så hade han aldrig känt sig, inte ens när han hade varit tillsammans med tjejer. Men när han tänkte efter kom han fram till att han aldrig hade velat vara tillsammans med tjejer, det var snarare grupptryck, det var vad alla förväntade sig. Men det var ju absolut inte otrevligt, men Nicklas var inte så sexgalen som vissa andra killar, han visste inte var dom hittade all den där kåtheten.

Då såg han honom igen, Robin, han var visst överallt. Han kom ut genom dörren, och kom utan omvägar mot Nicklas. Plötsligt var han fuktig i handflatorna, och det blev tjock i halsen och fick svårt att prata.
- Hej Nicklas! sa Robin och satte sig bredvid honom på bänken. Dom satt tysta ett tag. Nicklas fick inte fram ett ord. Han ville säga något smart, något som imponerade på honom. Han tänkte intensivt.
- Du vet att Linda är väldigt ledsen va? sa Robin till slut.
Nicklas tittade förvånat upp, han trodde inte han brydde sig om henne.
- Ja, men vad skulle jag göra då, ljuga för henne? Jag… tycker om en annan… sa Nicklas med allt svagare röst.
- Jaså, vem då? Nu blev han väldigt intresserad, det glimtade till i de där himmelsblå ögonen, och hjärtat hoppade över ett slag. Nicklas var tvungen att koncentrera sig på en mygga som surrade framför honom för att inte drunkna i de där himmelsblå ögonen.
Han ville så gärna berätta.
- Det… det kan jag inte säga, sa han och suckade, jag vet att han, eller hon menar jag, rättade han sig snabbt, absolut inte tycker om mig.
- Är du säker? Hur kan du veta det? frågade han. Du är ju väldigt populär, vet du. Du ser ju så… fruktansvärt bra ut.
Nicklas kunde inte låta bli, han satt och stirrade på honom som ett fån. Tänk om han… Nej, han menade säkert bara rent allmänt. Men ändå, tänk om…

Han hade blivit precis tyst, tittade åt andra hållet, där Linda satt på trappan och stortjöt.
- Men hon tycker verkligen om dig vet du, och det är nog rätt nytt för henne att bli disad. sa han och bröt den pinsamma tystnaden. Det är alltid hon som lekt med killars hjärtan och när hon har varit nöjd har hon kastat iväg dom och krossat dom mot en vägg… Men han lekte inte med henne! Hon ville verkligen inte bara förstå att han inte ville vara tillsammans med henne! Hon ville verkligen inte det! Han började bli irriterad. Det var ju faktiskt inte hans fel att hon trodde så mycket saker, det var typiskt tjejer, man strulade med dem på någon fest, och så genast var man tillsammans och hela köret.

Dom satt där och småpratade lite till, sen blev klockan mycket, och folk började komma och säga att dom ville gå hem och sova. Så dom reste sig och gick hemåt, i en stor grupp av vrålande killar och tjejer. Så nu hade den chansen gått, han skulle säkert aldrig mer prata med honom ingen. När dom nästan var hemma lugnade gruppen ner sig och Nicklas visade dom vägen till höskullen, han tog alla tändare och tändstickor så att det inte kunna börja brinna, och så gick han upp mot huset.

- Nicklas! hörde han, och vände sig om.
Det var Robin som kom springande.
- Jag måste få säga en sak! sa Robin.
Hjärtat började som vanligt bulta i bröstet när han såg honom.
- Jaha? Vad är det? Nicklas trodde att Robin skulle säga att han älskade honom lika mycket som Nicklas älskade Robin, så för att låta honom slippa allt det pinsamma, gick Nicklas fram… Och kysste honom mitt på munnen! Han förstod inte hur han vågade, men han gjorde det i alla fall, och när deras läppar möttes, det var en obeskrivlig känsla…

Ända tills Robin slet sig loss.
- Vad fan håller du på med, bögjävel?! skrek han chockat.
Han spottade och frustade och gormade och skrek, och Nicklas stod där som om himlen fallit ned över honom.
- Vad är det för fel på dig, jag skulle bara fråga dig om det var okej om jag raggade på Linda, jag har alltid tyckt om henne, och så blir man nästan våldtagen! Du är ju inte klok…

Vad ska man göra? Man vet ärligt talat inte vad man ska ta sig till… Kan man prata med honom? Eller ska man bara låta saken va? Usch, det här är svårt! Man förstår inte vad som hände… Hur kunde det bli så dumt? Då efter festen…

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (2 röster)
Då efter festen… , 5.0 out of 5 based on 2 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.