Brott lönar sig aldrig

Klockan slog ett, det är dödstyst på den lilla Shellmacken. Kvinnan med långt blod lockigt hår ligger på golvet och snyftar med gråten i halsgropen.
- Käften med dig !!! Skrek den reslige mannen i den bläcksvarta rånarluvan.
Mannen vände sig om och riktade sin hagelbössa (som han hade köpt för 25 år sedan) mot mannen bakom disken. Han hade köpt den samtidigt som USA invaderade Vietnam år 1964, för han trodde att kriget skulle sprida sig till ett nytt världskrig.
- Fyll den här!! Skrek han och slängde över en röd Kalle Anka väska.
Mannen bakom disken började långsamt att fylla väskan. Vilken tur tänkte rånaren ingen tankar någonsin här. Tystheten tryckte mot öronen, allt som hördes var ljudet av klockan.
På andra sidan gatan sitter en pojke och leker med sin leksaks kikare.
- Vad gör du gubben, frågade hans mor
- Ser på när gubben leker krig, svarade han
- Jasså… får jag se?
Modern tog upp kikaren och såg tvärs över gatan hur mannen i rånarluvan viftade med hagelbössan.
- Anders!! Skrek hon
- Ja… vad är det gumman?, svarade pojkens far
- Ring polisenLjudet av sirener närmade sig hastigt i den lilla Shellmacken.
- Fan! Fattar ni vad ni har gjort! De kommer att döda mig! Skrek mannen i rånarluvan.
Mannen slet av sig luvan, siktade åter igen mot mannen bakom disken. Nu utan luva, kunde man se att mannen var mörkhårig, mycket skäggig, hade en krokig näsa och om man tittade riktigt noga kunde man se att han hade ett ärr ovanför vänster öga. Man kunde tydligt se skräcken i hans ansikte. Utanför svängde polisbilarna in och intog position. Det var nästan ingen färg kvar i mannens ansikte. Men istället för att avfyra vapnet släppte han det och föll gråtande ihop. Polisen hade inga större problem med att infånga honom.

I förhörs rummet sitter mannen som för några timmar sedan försökt råna Shellmacken i Fränsta, men åkt fast. Mittemot honom sitter två andra personer, en kvinna och en man. Mannen tog fram en recorder ur innerfickan.
- Klockan är 18.45 28 april 1989, förhöret med Ralph Lauren börjar ,sa han. Närvarande Vivica Lans och Örjan Zackretsson.
- Ralph Lauren… det är inget svenskt namn, eller? Frågade Vivica
Det gick några sekunder innan Ralph svarade
- jag flyttade hit från USA när jag var 5.
- Vi vet ju redan att du försökte råna Shellmacken, men varför gjorde du det?
Nu blev Ralph röd i ansiktet, precis som om han kom ihåg något viktigt.
- Min mobil, var är den?
- Den är beslagtagen, svarade Örjan. Hurså?
- Så här är det, klockan 17.00 imorgon ska en snubbe ringa om en sak
- Vadå? Frågade Vivica
- Du ville ju veta varför jag försökte råna Shellmacken?
- Ja
- Allt började för ett halvår sedan. Jag träffade den här snubben på en bar i Sundsvall.
- Vilken snubbe? Frågade Örjan
- Han heter Hassan, han jobbar åt en heroin dealer i Göteborg. Han var uppe där för en viktig leverans som skulle till Polen. Vi började prata och efter ett par drinkar kom vi in på pengar och sedan vidare till heroin. Han frågade om jag ville tjäna lite stålar, jag sa ja och sen arbetade jag åt honom. Inget stort i början men efter tre månader berättade han om leveransen som skulle till Polen. Han frågade om jag hade lust att hänga på ,och tänkte att varför inte? Jag skulle eskortera dem över gränsen till Danmark från Göteborg, i en bil framför lastbilen. Vi övernattade i Västerås och jag var på helspänn, så jag gick till en krog i närheten för att slappna av. Jag träffade en kvinna där, en riktig junkey. Jag sålde några gram till henne och följde henne hem o.s.v. efteråt berättade jag om transporten för henne, Jag trodde så klart att hon inte skulle komma ihåg något, men när vi kom till gränsen så var polisen redan underrättade. Alla åkte fast, utom jag. Och så fick jag skulden för att leveransen beslagtogs.
- Men det måste ha varit en miljonförlust, så mycket pengar finns väl inte i en Shellmack? Frågade Örjan
- Nä, men de skaffade tillbaks det mesta och fortsatte till Polen
- Va! Hur kom ni åt knarket då?
- Det var några poliser som fixade det åt oss
- Men…
- Tyst. Vill ni veta eller inte? Efter att de fick tillbaka det mesta av knarket ville de att jag skulle betala förlusten på 250 000 kr. jag fick tills imorgon på mig
- Och om du inte kan betala? Frågade Örjan
- Va tror du? Svarade han
Örjan steg upp, Vivica följde hans exempel och de följdes åt ut genom den gröna stål -dörren. Dörren stängdes med ett gnissel bakom dem.
- va tror du? Frågade Vivica
- Om vadå?
- Ja om de korrupta poliserna…
- Jag tror att han talar sanning, ingen ljuger så bra.

Det är den tredje dagen i häktet för Ralph. Han ligger i sängen och stirrar upp i det smutsvita taket och tänkte att nu har de säkert fått reda på att jag sitter i fängelset, undra hur de reagerar på det. Två korridorer längre bort håller Örjan ett föredrag om fallet med de korrupta poliserna.
- vi måste agera. Vi måste stoppa poliserna! Sa Örjan högt
- men om allt han säger är lögn då? Frågade Vivica
- det får vi veta inom sin tid. Först måste vi få reda på om det fattas heroin, om det gör det då talar han sanning!
- Är inte det slöseri med arbetskraft? frågade åter Vivica
- Jag vet att du är ny här, men jag är chef och ingen ifrågasätter mig! Albin ring Göteborgspolisen, Karl fortsätt med förhöret med Ralph, jag och Vivica kollar upp vilka som jobbade med fallet och resten är anträffbara vid eventuella arresteringar.
Alla i rummet gick ut, utom Örjan och Vivica. Örjan granskade intensivt Vivica, hennes korpsvarta hår, hennes blå ögon, ringen i näsan och hennes utstående tänder.
- Vad var allt det där om? frågade han
- Vadå?
- Du ifrågasatte min tillit.
- Det var inte så jag menade det, men alla tjatar om för lite resurser och vi använder mycket till något som vi inte vet är sant.
Det gick några sekunder medan han åter granskade henne. Det verkade som om hon döljde något. DE började gå ut mot entrén och svängde av till vänster till datasalen. De satte sig ner och började söka upp poliserna. Efter några timmars sökande fann de vad de ville.
- Se här… det var sex stycken som hade det fallet, sa Örjan. Konstigt fortsatte han. Två stycken av dem är döda
- Vilka då?
- Robert Ulveuss och Dennis Svensson. Det står att de dog i en klättringsolycka på en polisutflykt .En annan flyttad där ifrån två veckor senare
- Till?
- Det står inte.
- Vem var det då?
- Det står inte heller, bara att en kvinnlig polis flyttade därifrån. Inte heller orsak.
- Och.. mer då?
- Ja de andra jobbar kvar i Göteborg… fryser du?
Vivica hade precis ryst till.
- Nä inte så mycket.
- Klockan är mycket, vi tar och ringer dem i morn.

- Är det någon som har sett Vivica?
- Nä, jag tror att hon är sjuk svarade en man
- Hade du numret till poliserna? Frågade Örjan
- Ja, 031456683, svarade han
Örjan gick in till sitt kontor och slog numret. Efter tre signaler svarade en man
- Ja Olle
- Hej jag ringer ifrån Sundsvallspolisen. Jag undrar om du kommer ihåg ett tillslag nere vid gränsen till Danmark?
- Hurså?`
- Vi har fått uppgifter om att knarket som beslagtogs lämnades tillbaka?
- Vem är det?
- Oj förlåt, jag heter Örjan Zackretsson.
- Fan!
- Hur är det fatt?
- Vem skvallrade?
- Så du var med på det?
- På sätt och vis. Om jag berättar svär du på att jag slipper fängelse?
- Inte att du slipper men jag kan lindra ditt straff rejält.
- Det var för tre månader sedan. Robert hade fått reda på av sin källa att en leverans skulle över gränsen senare på dagen, så vi haffade dem, men på vägen tillbaks fick jag ett samtal att om jag lämnade tillbaka knarket skulle jag få 50 000 kr. jag berättade för de andra och var och en gick med på det. Vi lämnade kvar lite och sa att det var allt som fanns. Ni måste förstå, jag är 59 år med två barn. För mig är det en chans att ta pension.
- Det var en kvinna som flyttade strax efter det att Robert och Dennis dog, vem var det?
- Hon heter Vivica Lans och hon var också med på det…
- Vivica Lans?
- Ja känner du henne?
- Jag jobbar med henne.
Örjan la på luren och sprang ut genom dörren.
- Ring Göteborgspolisen och anhåll alla som var med i fallet, sa han medan han sprang ut genom entrén.
Han sprang fram till sin Toyota, satte sig i och körde iväg. Det var ju solklart, varför hade han inte sett det från början, tänkte han. Han svängde in från motorvägen in till Njurunda och vidare in på Munspelsgatan. Han parkerade bilen och sprang fram till nummer 14. Fan vad var koden nu igen? Han prövade att öppna dörren, men den var låst.
- Ska du in? Frågade en skör liten dam
- Ja tack
Hon slog koden 7819 och dörren öppnades. De steg in och tog hissen.
- Vilken våning?, frågade hon
- Tredje
Efter några sekunder var hissen uppe. Han sprang fram till trädörren med namnet V.Lans och knackade på, ingen hemma. Han tog fram sin (nyckel till alla lås) och dyrkade upp dörren. Inne stank det kattpiss och mögel. Han svängde vänster efter hallen och in i vardagsrummet. På vardagsrumsbordet låg en biljett, han böjde sig fram och plockade upp den. Enkel London 15.15, han kollade på klockan, 14.30.dörren öppnades åter igen och in kommer Vivica. Örjan tog fram sin pistol och riktade den mot henne.
- Tjena… mår du bättre?
- Ja… varför pekar du på mig med pistolen?
- Sluta lossas. Jag vet att du lämnade tillbaka knarket och att du mördade Robert och Dennis för att de tänkte skvallra.
- Man har läst på hör jag.
- Det är bara en sak som jag inte vet.
- Vadå? Frågade hon medan hon långsamt närmade sig.
- Hur mördade du dem?
- Vi klättrade upp för ett berg på utflykten och på toppen fick jag reda på att de tänkte berätta allt, så jag… knuffade ner dem och sa att de föll
Hon fortsatte långsamt att närma sig honom.
- Så nu ska du arrestera mig och jag kommer att få sitta i fängelset resten av mitt liv… Det finns bara en hake.
- Vadå?
- Jag tänker inte åka i fängelse
Hon kastade sig över honom och de föll ihop på golvet och brottades om pistolen. Hon tog upp en porslinsvas som hade följt med dem i fallet och slog den i huvudet på honom.
- AJ!
Han knuffade undan henne och reste sig upp, fortfarande med pistolen i handen. Vivica reste sig omtumlad upp och hoppade på honom åter igen. PANG!
Hon vacklade bakåt, kulan träffade henne rätt i bröstet.
- Du sköt mig! Sa hon och tog några steg bakåt, utan att se efter.
Hon snubblade bakåt på mattan rätt genom fönstret. Örjan gick fram till det trasiga fönstret och tittade ut. Nere på marken låg Vivica, död som en sten. Han tog fram mobilen och slog 112.
- Larmcentralen
- Hej koppla mig till Sundsvallspolisen…

VN:F [1.9.11_1134]
4.1/5 (7 röster)
Brott lönar sig aldrig, 4.1 out of 5 based on 7 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.