Övergiven Kärlek

- AAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhh!
Skrek Dorothy när vagnen åkte ner för den branta backen.
Hon och hennes 3 kompisar var på ett nöjesfält och hade skoj. En tjejkväll. Men Dorothy visste inte vad som skulle hända senare på kvällen. Dom hade planerat att dom skulle hyra en snyftar film och sen åka hem till Valeri och kolla på den.När dom gick där och letade efter en bra restaurang som dom kunde äta på så var Dorothy tvungen att gå på toaletten. Dom andra skulle vänta medans hon gick på toaletten. Hon gick in och uträttade sina behov. Sen när hon går ut igen så ser hon han. Den perfekta mannen. Lång, mörk och smal och vita tänder. Och han kollade på henne. Sen ropade kompisarna att hon skulle skynda sig. Hon ruskade på huvudet och gick till sina kompisar. Hon hade aldrig sett en sådan snygg man. Det var som om det var en dröm. Och hon trodde att det var omöjligt för henne att få honom så hon tänkte för sig själv.
”Äh, lika bra att glömma honom. Kommer aldrig att träffa honom något mer ändå”

På restaurangen

- Här sitter vi, bredvid fönstret, jag tycker att det är så mysigt att sitta och kolla på alla som går förbi.
- Ja det gör vi.
Sa Lisa.
- Jag vill sitta innerst.
Sa Jennifer upphetsat
Kyparen kom och frågade vad dom skulle ha. Alla beställde var sin kebab tallrik. Så efter ett tag när dom hade ätit färdigt så satt dom och små pratade. Alla utom Dorothy.
- Varför säger du ingenting för? Frågar dom
Dorothy svarar inte.
- Haaaallllåå? Jorden anropar!!
- Va? Vadå?
- Varför är du så tyst för? Frågar dom andra frågvist.
- Näe jag e bara trött.
- OK
Men så var inte fallet. Dorothy tänkte på den långa mörka mannen hon hade kollat in på nöjesfältet. Hon kunde inte få honom ur sina tankar. Det bästa var ju att han hade sett henne också. Men återigen tänkte hon på att dom aldrig skulle träffas mer. Så hon började prata med sina kompisar. Hon beställde in en cola också. Så efter ett tag när dom var på väg att resa sig så kom kyparen fram med notan.
- Ohhh nej! Jag har glömt min plånbok någonstans. Kan ni lägga ut för mig så länge? Frågar Dorothy desperat.
- Jag måste ha glömt den på toaletten på nöjesfältet.
- Då får vi åka dit då. Tyckte Valeri.
- Nej det är försent redan. Sa Lisa
- Vi får hoppas att det är någon som tagit hand om den som är ärlig och lämnar tillbaka den. Sa Jennifer.
Dom gick hem till Valeri för att kolla på filmen. Alla sov över hos henne också. Alla utom Dorothy. Hon kände sig inte så bra så hon gick hem efter filmen.

Hemma hos Dorothy

Dorothy famlar in genom dörren helt slutkörd. Hon hade gått hela dagen plus att hon mådde inte bra. Hon ser att telefonsvararen lyste rött. Hon hade ett meddelande. Men hon var för trött för att lyssna av den. Hon hoppade ner i sängen med kläderna på och sminket på. Hon vaknar vid 9 tiden nästa morgon. Utvilad och glad börjar hon att äta frukost. Sen kommer hon ihåg att hon hade ett meddelande på telefonsvararen. Hon går dit för att lyssna av den. Hon sätter igång bandet. Hon får höra att det är en mansröst som säger:

”Hej Dorothy. Det är Jones. Jag tror inte att du vet vem jag är men jag hittade din plånbok på en av toaletterna på nöjesfältet. Så jag tänkte att du kanske ville ha tillbaka den. Du kan ju ringa mig. Mitt telefonnummer är 4534279. Du kan ringa när som helst.”

- Wohoooooo! Skrek Dorothy rakt ut i luften av glädje.
Vart e telefonen tänkte hon. Vad var hans nummer nu igen? Jag får lyssna igen. Sen när hon fått tag på numret så ringer hon upp det. Hon hör att några toner går fram, sen hör hon någon i andra änden:

- Ja det var Jones här.
- Ja hej, det är Dorothy.
- Nämen tjenare.
- Jag lyssnade av min telefonsvarare och hörde att du hade hittat min plånbok. Har du det?
- Ja så klart. Annars skulle jag ju inte ha ringt. hehe
- Ja det så klart. När kan jag komma och hämta den?
- Du kan komma när du vill. Jag jobbar hemifrån med att sälja så det är bara att komma.
- Va bra. Vart bor du då?
- Jag bor på Grason street 32b. Så det är bara att komma när du vill.
- Ok. Jag dyker väll upp någon gång under dagen skulle jag tro.
- Bra då syns vi då.
- Jepp det gör vi ha dé
Dorothy tog några glädje skutt innan hon samlade sig.
- Hoppas att det är den där snygga mannen som jag såg, som har min plånbok.
Tänkte hon högt.

Hos Jones

Knack knack

Jones öppnar dörren.
- Hej. Det är jag som e Dorothy.
- Jo jag vet.
- Hur vet du det?
- Ja jag såg väll ditt körkort och där brukar man ha kort på sig så….
- Ja förlåt.
Säger Dorothy rodnande.
- Men??? Du är ju inte han som jag såg på nöjesfältet.
- Öhh? Nej hur så? Vem var det du såg där då?
- Ja, det var en kille som var lång. Mörk och smal. Om det nu hjälper något?
- Hmm jo, Det är min bror. Clark. Han får alla tjejer han vill.
- Jaha?
- Dorothy stor bara still utan att säga något. Hon trodde att det var Clark som hade hittat hennes plånbok. Inte för att Jones var ful men…..
- Ska du bara stå där?
Undrade Jones lite försiktigt
- va? Nej förlåt. Jag kom på andra tankar bara.
- Vill du komma in på en kopp te?
- Ja visst. Jag har inget annat för mig så… varför inte? Men jobbar du inte nu?
- Nej, jag har lunch just nu så jag tänkte att vi kunde fika ihop. Och det ville du ju.
- Ja visst.
Några dagar senare

- Du skulle se hur snäll och go han var alltså. Vi hade det jätte trevligt.
Säger Dorothy medans hon tänker tillbaka.
- Jaha. Vad skoj för dig då. En annan har ju ingen kille.
Säger Lisa ledsamt.
- Ja men det ska nog ordna sig. Du kan ju ta han där Clark. Han jag såg på nöjesfältet.
- Visst. Bara du introducerar honom för mig.
- Det ska jag göra. Men du… Jag ska äta en bit mat med Jones i kväll, och då kan jag ju fråga Jones om han inte kan ta med sig sin bror så kan du följa med.
- Ja. De vore skoj.
- Bra då säger vi så.

På restaurangen

- Där är dom.
- Vart?
- Dom sitter ju där. Bredvid den där stora blomman.
- Jaha där. Oj vilka snyggingar. Jag vågar väll inte gå fram till dom eller?
- Ähh, kom igen nu. Dom e trevliga. Eller i alla fall Jones. Men dom e ju bröder så det ska nog fixa sig.
- Hej killar.
- Hej! Välkomna. Hur e det?
Säger Clark överraskad
- Jo tack. Jag mår fint.
- Ja det gör väll jag också. Hehe
- Varsågod och sitt ner.
Säger Jones artigt.
- Jag tänkte att vi kunde beställa med en gång. Eller?
- Jo visst. Vad ska ni ta?
- Vi tar en Husets specialité.
- Vad är det för något?
Undrade Lisa
- Det är sniglar med vitlökssmör och klyftpotatis.
- Ehh? Jag tror att jag tar något annat.
- Jag tar nog plankstek.
- Ja det låter gott. Två plankstekar då.

Sen satt dom och pratade vid bordet.
Sen dansade dom. Jones med Dorothy, och Clark med Lisa.

Hemma hos Dorothy

- God natt då min prins.
- Ja god natt då.
Sen kysstes dom och Dorothy svävade på moln.
Hon la sig på sängen och kunde inte fatta att det var sant.

Några veckor senare

*Ring Ring*

- Dorothy
- Ja hej, det är Jones
- Hej min älskling.
- Du vi måste pratas vid.
- Vad är det? Nu menar du? Vi kan väll ta det över telefon?
- Nej vi måste prata mellan fyra ögon.
- Vart ska vi träffas då?
- Möt mig vid fiket kl 18.00.
- Ok.
- Bra då syns vi.

På fiket

- Dorothy!! Här sitter jag.
- Hej. Jaså det är här du sitter.
- Ja. Men du, nu måste vi pratas vid.
- Ja vad är det?
- Jo du vet att jag reser mycket i mitt jobb.
- Jo det har jag nog märkt.
- Jo nu e det så här att dom ska flytta huvudkontoret till ett annat land. Närmare bestämt till England.
- Jaha? Och?
- Jo nu e det så här att jag har blivit erbjuden att bli Vice VD på företaget om jag flyttar till England.
- Menar du att du flyttar ifrån USA till England bara för att du får ett bättre jobb?
- Ja! Men du ska inte tro att jag inte har tänkt över det.
- Ja det hoppas jag. Och nu vill du att jag ska följa med dig?
- Ja jag hade hoppats på det.
- Men det här kom så plötsligt ju. Jag måste få lite tid att tänka.
- Visst. Jag ringer dig i morgon, och då vill jag ha ett svar.
- Det ska jag nog kunna ge dig då.
- Bra. Hej då. *Puss*

Nästa dag

* Ring Ring *

- Hej.
- Hej. Hur e det?
- Inte så bra.
- Hmm är du sjuk?
- Nej.
- Jaha. Du har bestämt dig?
- Jo.
- Hur blir det då?
- Jag kan inte följa med. Tyvärr.
- Men men, hur ska det gå för oss då?
- Ja vi får nog ta och glömma oss två. Men om du stannar så är jag din.
- Men älskling jag kan inte göra det. Jag får bara en sådan här chans i mitt liv. Tänk dig. Vice VD för företaget.
- Så din karriär är viktigare än mig alltså?
- Ja men förstår du inte? Jag kommer att tjäna massor av pengar. Och England är väll inte så farlig att bo i?
- Tyvärr Jones. Jag har bestämt mig. Om du flyttar så e det slut mellan oss.
- Jag måste åka Dorothy. Kan du inta ta farväl av mig på flygplatsen då?
- Hmm ja det kan jag väll. När åker du?
- 20.00 i kväll.
- Va? Redan så tidigt?
- Ja.
- Hmm jag kommer ner då och så kan vi ta farväl.
- Bra. Hej då
- Hej då.

Flygplatsen

- Jaha nu står vi här. Måste du åka?
- Ja har jag ju sagt. Men måste det verkligen betyda slutet för oss två bara för att jag åker? Jag kan ju komma och hälsa på rätt så ofta och…
- Nej! Det går inte. Fattar du väll själ?
- JO, det skulle bli ganska dumt. Så du har bestämt dig. Helt säkert nu?
- Ja.
- Ja då måste jag åka nu.
Flight 23 to England is leaving in 5 minutes from gate 6.
- Jaha det är mitt flygplan det. Kan jag få en hejdå kram då?
- Ja det ska du få.
Dom stog och kramades i 3 minuter. Dorothy grät.
- Hej då
Sen gick han iväg. Helt ledsen går Dorothy hem och gråter.
- Jag ska aldrig mer ha en kille
Sen hör hon hur någon knackar på dörren.
- Vem kan det vara?
- Tänkte Dorothy högt.
Hon öppnar dörren försiktigt och vem får hon se? Jo Jones. Hon blir alldeles överlycklig.
- Men varför kom du tillbaka?
- Jag kunde inte lämna dig min kära.
Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar.

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (2 röster)
Övergiven Kärlek, 5.0 out of 5 based on 2 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.